Så är vi drä, dagen före de stora förväntingarnas dag... Ja, om man är ett barn förståss, eller väntar besök av när och kära för att fia julen i hop.
Tillhör själv den skaran som firar julafton själv och trivs med det. Äter min jultalrik med skinka (hemmagjord), sill, leverpastej (hemmagjord), potatis, en starköl med en Aalborg Jubilem i glaset. Sätter mig i soffan vid 3, kollar på Kalle och njuter mat och underhållning.
Jag slipper undan alla mostrar, fastrar, kusiner osv som alla förväntar sig ett besök om man är på hemmaplan. Ett evigt flackande för att hinna med alla. Vilken julefird det är, med alla krav, borden, måsten osv.
Nej tacka vet jag en julhelg, där jag bryr mig om mig själv i första hand (vet att det är fult i Sverige att göra så) men det är ack så nödvändigt för att ladda batterierna mellan varven. Att unna sig sovmorgon, en extra godbit eller vad det nu handlar om det är verkligen upplyftande. Jodå, jag är medveten om att det inte funkar för alla, det finns oskrivna regler och skyldigheter mot familj, släkt och andra som ska efterlevas. Vem säger att det MÅSTE vara så bara för att man gjort så i hundra år innan? Jag bara undrar....
När min mor gick bort, slutade jag umgås med släkten och familjen av tvång. De gånger vi har setts har jag verkligen velat göra det. Hälsar inte på dem bara för att det jul eller semester om det inte känns bra för mig. Försöker leva efter devisen "Whats in it for me?"
OBS, jag påstår inte för en sekund att mitt sätt är det rätta för alla, men det är rätt för mig och det är det viktigaste i mitt liv. Har full respekt för att ni andra gör på ert sätt. Det optimala är att hitta sin lösning på tillvarons njutningar.
God jul på er alla
KRAM
