Likt ett stilla rinnande vattendrag ska min semester vara...

Har nu semester i tre veckor och det känns så underbart. Trots att jag ska på ett par resor, känner jag ändå att det blir en lugn semester. I går, måndag, var jag inne i stan redan vid kvart över åtta, för att ta min allergispruta. Hade inte käkat frukost så jag tänkte att det är väl på sin plats att ta en kopp kaffe och macka på nåt fik.

Gick in i Sturegallerian och fikade en trappa upp på Gataeu (förlåt stavningen). Satt där ett bra tag innan jag i sakta mak, som en turist, gick Kungsgatan upp, in på Drottninggatan mot Sergels torg där jag satte mig på en bänk i väntan på att Ur & Penn skulle öppna. De hade rea på klockor och jag var bara tvungen att köpa en. :-)

Efter det, vandrade jag mot Centralen över till Kungsholmen, gick till Fridhemsplan och in på Daglivs för att köpa kylklampar och pappersnäsdukar. Gick vidare över till Sankt Eriksplan för att sluta min vandring på Odenplan. Därifrån tog jag bussen hem till Solna med värkande fot och knän.

På kvällen träffade jag min sångkompis Jonas, som jag inte sett på säkert ett år. Vi hade en trevlig pratstund över en sallad på nåt fik på Odengatan. Vi satt säkert i 3 timmar och pratade både allvar och skämt. Tack Jonas för den stunden, den gav mycket.

Varför skriver jag nu detta i min blogg. Denna historia kunde ju ha skrivits av vem som helst, det är ju bara en vardagshändelse vilken som helst!!!

Precis, det är just det det är! Just detta ville jag visa med denna text, att man kan faktiskt skriva om sånt som händer en alldeles vanlig dag också. Det kallas att dokumentera nutiden och eftersom det just nu vi lever är det väl lämpligt att skriva ner det också.

Med dessa sedelärande ord, tar jag och fortsätter min semester. Först till Öland över midsommar sen blir det Rhodos den 29 juni en vecka innan jobbet tar hand om mina dagar igen.

Ha en skön midsommar alla som läser min blogg!

Livets väg är kantad av glädje, om man vill se den...

Gör ofta reflektioner över vad livet går ut på, vad är meningen, vad ska man lära sig osv osv. Min övertygelse är ju att vi lever här för att vi ska lära oss något. Är också övertygad om att vi lever flera liv och varje gång vi återvänder till jorden, är det för att lära.

När man hamnar i en kris, liten som stor, är det inte lärdomen man i första hand tänker på, utan snarare så att man frossar i "tycka-synd-om-sig-själv" syndromet. Det finns ingen det är så synd om som det är om just mig själv då. Det är, enligt min mening helt OK att få tycka det också, ett tag, det behöver man göra. Har man bara nånstans i bakhuvet, att det går att ta sig ur en nedgång, att man inte kan stanna därnere, ja då är det OK.

Varje medgång liksom motgång är till att lära sig något av. Man kanske inte förstår vad det är man ska lära sig, just när man mitt i, det är inte heller säkert att man förstår överhuvudtaget. Det gör ingenting, för man kommer att förstå det när man kommer hem på andra sidan och går igenom sitt liv med sin ledsagare.

Det finns änglar/ledsagare/hjälpare (kalla dem vad du vill) som har till uppgift att se till att du har det så bra det bara går. Dessa änglar har sina medhjälpare här på jorden, i det liv du lever här och nu också. Det är inte en slump att människor korsar din väg genom livet. Att de kommer i din väg just när du behöver dem. Det är bestämt redan innan. Oavsett om du tror som jag eller inte, kan jag försäkra dig om att du har änglar i din närhet i form av vänner, familjemedlemmar osv. Människor som du älskar för att de är som de är och som ger dig så mycket.

Själv har jag en del änglar omkring mig, som ser till mig och som älskar mig som den person jag är, de låter mig vara just som jag är. De ger mig respekt och får  tiofallt igen från mig. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dem. Idag sa jag till av dem, att jag blir så glad och lycklig och känner mig så väl till mods när jag tänker på personen i fråga.

Svaret jag fick, gjorde mig oerhört rörd och tårögd och lät så här: "Jag vill vara din vän och ledsagare i livet!"

Kan jag känna mig annat än rik, med såna vänner?