lördag 20 juni 2009

Socialt handikapp

Idag satt jag och kollade in dokumentären från England om folk som inte kunde hålla sig utan de fes i tid och otid. Intressant program och man förstår ju att det måste vara ett rent helvete att vara drabbad. Tänk dig själv att när som helst måste du bara lätta på trycket oavsett om det står folk i närheten eller inte. Det är väl en sak om de är ljudlösa, men det var inte dessa. Värst är det nog när de luktar också. :-)

Ja, man ska väl inte le eller skratta åt det hela, det är verkligen ett handikapp för de drabbade. En del av dem var ju totalt isolerade från omvärlden.

Ett socialt handikapp av den kalibern kan knäcka vem som helst. Vet själv hur handikapp kan isolera och knäcka självförtroendet. Jag fiser inte men jag svettas kopiösa mängder. Idag har jag accepterat att jag gör det och kan leva med det. Men det fanns en tid då jag tyckte det var ett helvete att ta mig till jobbet och hem igen.

Har alltid svettats mycket under armarna och i händerna. Fick höra talas om att det fanns hjälp att få i mitten av 90-talet. Blev godkänd för operation och trodde att nu skulle jag kunna leva ett mer normalt liv. Min svett luktade eller luktar aldrig illa, tack och lov, men det känns inte fräscht att vara dyblöt hela tiden.

De sa innan opertionen att jag under en övergångsperiod skulle svettas mer på andra delar av kroppen, för att systemet skulle ställa in sig på förutsättningarna efter ingreppet. Det hela skulle ta upp till ett år. Nu har det gått cirka 15 år och ingen förbättring.

Det visade sig efter några år, att av alla som genomgått operationen var det endast 3 % som märkte nån förbättring eller att det var oförändrat. Övriga 97 % blev sämre. Ja du läser rätt 97% blev sämre av operationen som skulle göra livet ljusare.

Efter ytterligare några år, kom det förslag om att man skulle återställa de nervtrådar man kapat av, för att på så sätt återställa flödet. Det skulle ändå inte bidra till man fick tillbaka svettningarna under armarna, men det skulle minska svettningarna på övriga kroppen, sas det. Vet inte exakt hur många som gjorde den typen av operation, men det var 0,2% som märkte nån positiv skillnad.

Idag är dessa opertioner förbjudna i Sverige, men vad hjälper det när man i stora annonser lockar med dem i Finland och England. Svenska läkare utför dem i dessa länder mot en hög kostnad förståss. Du får ju stå för allt själv. Blir så förbannad när jag ser dessa annonser, när jag vet hur dåligt de funkar. Att man tjänar stora pengar på folks dåliga mående!

Som sagt, ett sånt här handicap kan knäcka en väldigt mycket. När jag mådde som sämst, fick jag ångest vid tanken på att umgås med andra människor. Jag tackade nej till alla inbjudningar jag fick med nödlögner. Enda gångerna jag tackade ja, var väl om jag kände den som bjöd och att det inte kom några okända med. På jobbet hade jag med mig 2-3 ombyten varje dag. Tyckte att alla såg på mig med äcklade blickar när jag var blöt på ryggen eller magen. Nu efteråt vet jag att det var inte så ofta att nån reagerat eller ens lagt märke till det. Men JAG visste ju hur blöt jag var. Det var så jag kunde vrida ur tröjorna vissa gånger.

Nu kanske du tänker, men om jag gick ner i vikt så skulle jag säkert svettas mindre. Tyvärr har det inget med vikten att göra. Det var samma problem när jag vägde 20 kg mindre än idag. Det har inte heller med fysisk anstängning att göra i sig. Visst om jag går snabbt eller så, svettas jag mer, självklart. Men det kan börja rinna efter ryggen eller magen, även när jag sitter still vid datorn, eller kollar på TV.

Men som sagt, idag har jag accepterat detta och jag kan leva med det. Men visst händer det att jag avstår inbjudningar fortfarande pga detta. Men mår jag bra i övrigt går jag gärna på kalas eller vad det nu handlar om.

Till dig som ser någon svettig person i din omgivning, kommentera inte detta. Det kan såra oerhört djupt. Den som är drabbad vet mycket väl att man är blöt och att det ser ut som man kommit direkt från duschen, som en kollega sa till mig en gång.

Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg och en underbart skön sommar. Själv är jag ledig i 3 veckor nu, då jag hoppas på varma sköna dagar då jag kan vara utomhus så mycket som möjligt.

onsdag 3 juni 2009

Otroligt att nåt så enkelt funkar...



Har ju utbildat mig till Reikihealer under våren och det är fantastiskt, det har jag skrivit om förr här på bloggen. Jag kanske inte förstår hur det funkar men jag vet ju att det gör det. Har fått ett antal "bevis" (inte för att jag behöver det) på att det fungerar.




Vid några tillfällen har jag gett behandlingar till andra och det gemensamma är att alla säger att det något som händer i deras kroppar. Att de kan känna min värme och helande energi strömma genom deras kroppar. Själv blir jag jättehet både i händerna men även i hela kroppen och svetten rinner i pannan. Sen när behandlingen är över, blir jag sval igen.




Men nu, käre läsare, ska jag berätta nåt ännu mer fantastiskt. Det är ju en sak att det fungerar när jag har "patienten" i samma rum och jag lägger händerna på dem. MEN, har även behandlat folk på avstånd. Jodå, du läste rätt. De befinner sig på helt andra ställen än där jag är.




Jag börjar med att förbereda mig, efter att vi kommit överens om en tid när det ska ske. Sen säger jag några mantran, talar om vem som ska ha behandlingen, säger några mantran till och sen påbörjar jag behandlingen. När det är över, tackar jag mina Reiki-guider och sen är det klart.




Vid snack efteråt visar det sig att det som händer i deras kroppar, kan jag känna av i min egen kropp, eller se symboler, färger. Kan även vara så att jag kan känna smärta i nån kroppsdel och det visar sig efteråt att de har problem med den kroppsdelen.




Kan fortfarande tycka att detta är hokus pokus, men jag accepterar att jag inte förstår hur det går till så länge jag kan KÄNNA att det gör det.




Är glad över att jag fått denna gåva!