Mina arma fötter...

I fredags morse, var till en ortoped och fick inlägg i skorna. Har nedtrampade främre fotvalv så det är därför jag behöver dem. Det var verkligen annorlunda att gå med en knöl under foten. Kändes som om strumporna rullat ihop sig mitt under foten.

Ortopeden sa att jag skulle bara ha dem i några timmar första dagen. Eftersom jag sitter rätt mycket på jobbet, tänkte jag inte på det hela så mycket. Blev bara påmind när jag skulle hämta nåt ur skrivaren eller så. När jag sen slutade jobbet för dagen, var jag inställd på att gå ända hem. Alltså från Stureplan till Solna centrum, en promenad som normalt tar en timme.

Jag gick och gick med en gångstil som påminner om någon som går på småsten, första barfotadagen på semestern. Mycket försiktigt satte jag den ena foten framför den andra och flyttade tyngden framåt. Det gjorde ont! MEN det var inte ont så där ont, utan nästan skönt ont ändå, om du förstår vad jag menar. Efter en timme var jag vid S:t Eriksplan, ungefär halvvägs hem. Då var det lika bra att ge upp, jag skulle inte klara mig ända hem. Så skönt det var att kliva på bussen och få sätta sig ner och lätta på trycket på fötterna.

Dock var det inte lika skönt att kliva av. Då hade jag vilat fötterna lite och när jag började belasta dem igen kom smärtan tillbaka och nu gjorde det ont. Har en promenad på cirka 5 minuter från bussen till porten. Denna gång tog det minst 15 minuter....

Dagen efter, gjorde jag en långpromenad på cirka 4 timmar, med sulorna i skorna. Det gick rätt bra och det ömmade bara, gjorde inte så ont. Igår, söndag tog jag inte de skorna utan tog mina slippers när jag gick ut. De sitter som gjutna på foten och det var så skönt att slippa inläggen.

Thobbe är ju inte Thobbe om han inte gör något ogenomtänkt. Jag tog mig till Hammarby Sjöstad och gick mot Hammarbybacken för en skön skogspromenad. Hade jag bara hållit mig till skogstigarna vore det inte några som helst problem. Tror du jag gjorde det? Nähä då, jag var tvungen att klättra uppåt, visserligen på en stig. Hamnade uppe på en bergknalle där jag skuttade mellan stenblocken. Jag går ju aldrig tillbaka samma väg, utan jag går bara framåt. Ni kan ju tänka er hur det såg ut när jag tog mig nerför bergväggen med "tofflor" på fötterna. Hur enkelt som helst! Not...

SUCK, för min dumhet. Brukar alltid säga att vi har fått en portion dumhet till livs vid födseln och den ska användas lika väl som allt annat vi fått med modersmjölken...

Ha en bra arbetsvecka!

Baksugen på lördagskvällen...

Fick så vansinnig lust att baka vid 8 tiden på lördagskvällen. Kunde inte motstå. Medan jag stor där och gjorde degen kom en massa minnen tillbaka till mig. Tänkte tillbaka till när jag bodde på Frösön och hade två systrar som grannar. Herregud så mycket kul vi hade ihop. Vi bakade tillsammans, vi fixade middagar tillsammans osv. En gång i månaden hade vi en festmiddag. En av oss gjorde förrätten, en annan huvudrätten och den tredje efterrätten. Tanken var att vi skulle testa nya recept, men att vi inte skulle tala om för de andra vad vi gjorde. Vi samlades hos den som gjorde huvudrätten och detta alternerades från gång till gång. Det var jättespännande att se vilka kulinariska rätter som skapades...

Till julen bakade vi tillsammans också, på så vis fick vi många sorter, men inte överflöd av varje sort eftersom vi delade på 3. Då slapp man slänga gamla kakor efter jul. Jaa, tänk vilka minnen som kommer fram när jag började göra degen till mina Pepparnötter som jag ville baka ikväll, mina favoritkakor. Egentligen tycker jag det är roligare att baka än att käka upp dem! De på jobbet blir säkert glada över en kaka till kaffe

t på måndag. Det är jag det, bakar och tar med till jobbet. Brukar baka pepparkakor till jul, svär och håller på medan jag gör dem, för det blir så många, men det måste bakas annars blir det inte jul i mitt hem. Att halvera receptet är inte att tänka på, man ska göra hela. heheehe