Nu har jag fått mitt diplom som visar att jag är ReikiMaster. Det kändes stort igår när jag fick det. Drygt ett år har det tagit mig, ett år fyllt av förändringar, utrensningar, utvecklingar osv osv. Listan kan göras enormt lång kan jag lova.
Blev lite ställd dock, när Maria, vår lärare avslutar överräckandet av diplomen och hennes tack för att hon fått vara den som lärt oss, med orden: Nu är vi kollegor!
Dessa ord var svåra att ta in kände jag. Hon som är så kunnig, hon som hållit på dryga 5 år, hon med sin gedigna erfarenhet, jämställer oss färskingar med sig själv.
Rent logiskt kan jag ta in det, men känslomässigt behövde jag dock sova på saken. Att få kalla sig Reikimaster innebär att man måste genomgå utbildningen i 3 steg. Det har vi gjort och det har Maria gjort så utifrån den vetskapen är det självklart så att vi är kollegor...
I morse skrattade jag bara åt min egen reaktion. Sa till den där lilla figuren på axeln som alltid kommer fram och säger nåt om att DU ska inte tro att... Jag knäppte med fingrarna bara så var han borta. Självklart ska jag tro, eller rättare sagt jag VET att jag är en duktig Reiki-utövare. Så varför ska jag hålla på att ursäkta mig, eller förminska mig själv. Nä det är slut på detta nu.
Ska man vara krass, så gör jag ju inget när jag ger en behandling, jag är ju bara en kanal för den kosmiska energin som strömmar genom min kropp in till klienten jag behandlar. Men tydligen är min kanal väldigt ren och öppen för det funkar oerhört bra.
Vill avsluta idag med att tacka universum för samarbetet, Maria för hennes otroligt inspirerande kursledarskap och hennes varma kärleksfulla sätt att lära ut samt mig själv för att jag gett mig själv chansen att utvecklas på detta sätt.
TACK även till alla underbara människor jag mött på vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar