Efter en 3 timmars promenad runt Brunnsviken, blev det middag på restaurang...

Även idag, har jag gjort något för mig. Jag har promenerat i några timmar. Det avslutades med Sovlaki och öl på en grekisk restaurang här i Solna. Tyckte jag var värd det. :-)

Medans jag väntade på maten kom följande tankar till mig. Känner mig så lycklig och hel, att jag lever igen efter några år av självvald avskildhet under ångestens inverkan. Har dragit mig undan folk, förutom kollegorna. Nu börjar jag tycka att det är kul att träffa folk igen, både gamla vänner och nya helt okända människor. Att få ta del av andra människors öden, få insikter i livets mysterier genom andras erfarenheter. Väva in dem in dem i mina egna kunskaper/erfarenheter för att lära mig ytterligare om livets mening. Detta är en gåva som jag är mycket tacksam över att jag har fått möjlighet att lära mig att använda mig av. Skickar en tacksamhetens tanke till livet för all kunskap och alla möjligheter det ger. Det är stort att åter igen få ta del av ljuset i tillvaron.

Har också börjat lära mig att släppa kravet att jag till varje pris måste förstå vad som händer i mitt liv. Finns egentligen ingen som helst anledning till att förstå. Det handlar enbart om att acceptera ATT det händer. Om jag skulle förstå är det en bonus att vara glad över.

Istället för att lägga energi på på förståelsen om livets mening, lägger jag den på att acceptera i stället vilket är underbart befriande. Detta funkar så länge som jag vet att det som händer i mitt liv är för att jag ska lära av det.

Tänker ofta på det jag lärde mig via Alla Kan Institutet, att ta rädslan i hand istället för att kämpa emot den. Det har hjälpt mig så mycket att ord saknas att beskriva. Att acceptera att jag är rädd i vissa situationer, att säga hej till den rädslan, låta den finnas där gör att det inte blir så jobbigt i slutändan. Mycket bättre än att kämpa emot och dyka neråt i eländet.

Tack livet för att jag får vara med om detta positiva som händer, att jag har mina motgångar för att lära mig gå vidare. Det låter kanske flummigt, men jag lovar det funkar att ta rädslan i hand.

Tack också alla ni nya människor som kommit in i mitt liv och förgyllt tillvaron. Tack också till er gamla vänner som fortfarande finns kvar...