En veckas avkoppling är en rättighet...

Kan bara säga så här, att komma bort från allt på hemmaplan en vecka, bara få vara sig själv utan krav är en ynnest som alla borde få uppleva. Den här veckan, som snart är till ända, har varit en kick för psyket. Upptäcker för varje år, att jag behöver ett break och att det går snabbare och snabbare att komma ner i varv. Förr behövdes det en vecka för att komma ner i varv, men numer räcker det med några dagar. Så skönt, för en vecka är lagom tycker jag att vara utomolands. Fast jag har ju inget emot att vara två veckor heller, fast då vill jag nog ha någon att åka med.

Funderade nog en del innan, hur det skulle bli att åka hit till Playa del Ingles på egen hand. Det är ju ändå ett ställe för umgänge och party i mångt och mycket. Visst umgänge kan man ha om man nu vill det och parta kan man också göra även om man åker ensam. Nu är jag ingen partynisse så där, så för egen del har det varit en Southern Comfort på balkongen innan jag gått ut för att käka gott på kvällen. Kanske är jag gammal i kropp och själ, eftersom jag inte orkar med att vara vaken halva nätterna längre... :-) Men det gör mig absolut ingenting. Njuter dessto mer av den vakna tid jag har.

Har gått långa promenader nästan varje dag, minst 2 timmar åt gången. Tittat på bebyggelser, omgivningar och alla dessa vackra Bouganvillea som växer som ogräs här nere. Har tidigare sett träd med 2 färger, men här fanns det både 3 och 4 färger på samma träd. Det var nåt nytt. Så himla vackert att jag bara blev stum.

Promenaderna gick även i ökensanden som finns här, liksom efter stranden. I dag gick jag dock till det område som jag bodde förra gången jag var här. Lyckades inte hitta själva hotellområdet, men var i krokarna i alla fall. Hittade en bar/café efter vägen, som ligger så vackert till och man har en vidunderlig utsikt över Mas Palomas området. Kan sitta i timmar och bara njuta det storslagna.

Så, kära vänner som läser detta, även om jag inte partat nätterna igenom eller pressat i solen hela dagarna, har jag njutit och kopplat av till hundra. Det var min intention när jag åkte ner också, att jag skulle koppla av.

Kram

Många timmar blev det...

I lördags bakade jag årets pepparkakor. En företeelse som återkommer varje år och samma svordommar över att jag aldrig lär mig att halvera degmängden. Men när det är klart är jag jättenöjd över att jag lagt ner det jobbet. De blir ju så himla goda ju...

Givetvis gör jag degen själv också, annars blir det ingen julstämning i mitt hem. Detta är en tradition jag haft med mig sen 80-talet. Ett år har jag hoppat över, men det året mådde jag inte så bra så jag tyckte att det inte spelade nån roll.

Men som sagt för att det ska bli jul i mitt hem, måste denna procedur upprepas varje år. 6 timmars kavlande och sen 2 -2,5 timmar gräddande innan det är klart.

Trots att det värker i ryggen av att stå lutad över en alltför låg bänk, så är det ändå meditativt att göra detta jobb. Mycket tankar går genom huvudet under tiden. I bakgrunden spelar jag julmusik, allt från mera klassiska julsånger till modernare dito. Är nog lite konservativ där, så jag gillar bäst de gamla låtarna.

Min favorit förutom Silent Night, är När ljusen ska tändas där hemma. Den väcker minnen som heter duga.

Slogs av att jag varje gång hör den låten, blir jag nostalisk. Blir helt plötsligt lilla Thobbe på 6-7 år, som går i förväntans tid och är jättenyfiken på julklapparna som är gömda i garderoben. MEN jag känner också, som vuxne Thobbe, en oerhörd längtan tillbaka till den trygghet och värme som fanns i hemmet runt juletid. Varje gång kommer det tårar och det känns så underbart skönt. När sen låten är slut känner jag mig i julestämning.

Som jag sa tidigare, det är många tankar som kommer och går under tiden bakningen pågår. Många minnen från jular som varit, många mäniskor som passerat genom livet kommer fram i mitt medvetande en stund. Det är som om jag fick ett besök av dem en stund. En del är trevliga att återse medan andra kunde jag vara utan.

Samtidigt vet jag ju att de funnits i mitt liv av någon anledning och att de var värdefulla under den tiden vi umgicks. Det är en del av livet, detta med att mäniskor kommer och går. Inget konstigt med det egentligen. Har lärt mig att acceptera detta utan att känna förtvivlan över att en del försvinner. Även om jag inte förstår meningen just nu så vet jag att jag en dag kommer att få svaret.

I morgon åker jag till Playa Ingles en vecka för avkoppling, att bara vara i nuet utan krav. Ska bli såååååå härligt.

Ha det bäst där ute!

Livet har återvänt..

Rubriken kanske är lite drastiskt formulerat. Men det är lite så jag känner det helt plötsligt. Ni som följt min blogg känner ju till detta med min ångest som finns med som ett spöke. Har senaste året kunnat konversera med den och den har liksom inte fått komma fram helt och hållet längre...

Nu, i helgen hände nåt jag inte kan förklara riktigt. Bestämde mig i fredags att jag skulle fixa lite matlådor i helgen. Stannade till på Prisextra på vägen hem för att köpa lite kött och grönsaker. Såg fram emot att sätta igång. Så i går morse, sov jag ut till 9 vilket inte hänt på år och dag. Käkade frukost i lugn och ro innan jag satte igång. Allt flöt på i ett härligt behagligt tempo, som i gamla tider. :-))

När dagen var slut, hade jag både fixat lasagne, wokat en gryta och helstekt fläskfiléer och en biffrad. Det ska nog kunna räcka en hel månad, tror jag.

I morse vaknade jag före 8 och det riktigt spratt i kroppen att få fortsätta med matlagandet. Hade tänkt göra en paj och några grytbitar fanns att ta hand om. Helt plötsligt fick jag för mig att baka matbröd, vilket jag inte gjort på säkert 25 år, det är liksom inte min grej. Medan degen jäste tänkte jag att jag kan ju lika gärna utnyttja ugnen som ändå är varm efter pajen. Sagt och gjort jag gjorde några kanelkakor också, som jag tänkte bjuda mina arbetskamrater på i morgon.

Under tiden hann jag dammsuga, tvätta ett par maskiner, diska undan och bädda rent i sängen också.

Så du förstår väl att jag känne rmig oerhört stolt över min helg. Det var så underbart att ägna sig åt detta och samtidigt spela gamla skivor som förhöjde njutningen totalt...

Nu har jag bara 17 dagar kvar tills jag åker på semester också, kan man annat än njuta av livet när det känns så här bra. Jag tänker då göra det.