Sommaren kan komma....

Så nu har jag fixat årets första solbränna, en tradition jag alltid gör på vårkanten. Sen kan sommarsolen komma och den mer brunaktiga hudfärgen kan ta över från den grisrosa....

Samma misstag gör jag varje år, glömmer bort eller kankse jag förtränger nyttan av att smörja in mig i den första solen. Första dagen i solen blir alltid en bränd kropp som resultat. Sen får jag vara inne nästa dag och ibland även dag två innan jag kan vara ute i solen igen. Jag borde nog få ett pris i dumhet, eftersom jag upprepar detta förfarande varje år. I förrgår tog jag en 3 timmars promenad i Mas Palomas öknen och även efter vattenbrynet. Det är ju så självklart att solen tar extra på bägge ställena. Men vad gör Thobbe, jo han smörjer sig bara på nästippen och ögonlocken, men inte resten av kroppen. Solen i ryggen halva tiden gav brända vader och knäveck. Tänk er hur det känns på natten. Den andra halvan av tiden går jag mot solen och då får armarna sitt, som synes. Det vita på handleden är efter att jag haft klockan på armen hela tiden. Tur jag har 1,5 veckor kvar att bättra på färgen något i alla fall. :-)

Mitt syfte med denna resa var ju inte att bränna mig, utan att koppla av totalt, utan krav eller en massa måsten. Hittills har jag klarat det oerhört bra och tänker så göra. Det som jag sysslat med, förutom Facebook är att finslipa mitt kursprogram i Reiki, fixa lite blanketter för kursen, fundera över en inbjudan till kursen som går av stapeln 25-26 sep och även läsa på mer om Reiki som sådant. Det är vad jag gör och det passar mig väldigt bra för tillfället.

Semestern påbörjad

Så kom då äntligen, lördagen den 24 april som jag sett fram emot så länge. Dagen då jag skulle få åka till Playa Ingles igen. Kan bara säga att jag inte en enda gång, varit orolig för att min resa skulle ställas pga aska från Island eller av andra skäl. Min starka intution, som jag förlitar mig på har hela tiden sagt att det ordnar sig, du kommer iväg. Ja, givetvis har den inte pratat med ord, men den har visat mig genom magkänslan att det skulle gå vägen. Det är häftigt att få bekräftelse på att min tillit är påtaglig. :-)

Nåväl, åkte till Arlanda i god tid och tur var det, för kön var rätt lång när jag kom dit. Sakta sakta betades kön av. Endast två incheckningsdiskar öppna och i bägge satt det nybörjare. Det är OK, de måste ju träna, men jag förstår inte varför det inte fanns en disk för oss som checkat in via terminal. De hade de sist jag åkte. Det var så smidigt att bara få lämna in väskan och sen var det klart. Nu fick alla stå i samma köer. Men men, vi kom ju in i alla fall och jag hann med en fika också innan vi fick kliva på planet.

Min vana trogen, hamnade jag bredvid en man som fyllde ut hela sitt säte och armbågarna halvvägs in på min plats. Inte ett uns av ursäkt eller antydan till att han var medveten om detta. Tur jag är van. :-) Men gudarna var med mig även denna gång för på andra sidan mittgången, satt det endast en tjej längst in och de andra två sätena var lediga. Jag flyttade helt sonika över och sen var allt perfekt. Men 6 timmar i ett trångt plan fick min kropp att tycka nu räcker det. Fick ont i ena höften, träsmak i ändan och domningar i fötterna. Körde lite avslappningsmeditation så var det problemet löst. Det var dock skönt att kliva av planet.

Fenomenet med baggagebandet, känner väl alla till. Inte var det nåt undantag denna gång heller. Alla tränger ihop sig i början. Jag gick till andra delen, hade bra uppsikt över hålet där väskorna kommer ut. Såg min väska efter ett tag och kände mig rätt nöjd. MEN vad hände, när den skulle gå runt en pelare, var den borta. Kollade extra noga, men den kom inte. Sprang bort till platsen där bandet rundade pelaren och där står min väska på golvet, bredvid bandet.

Att man råkar ta fel väska är en sak, men att inte orka ställa tillbaka den igen är dåligt som bara den. Att någon överhuvdtaget trodde att det var deras, är för mig en gåta. Jag har nämligen ritat dit en Smiley på ena sidan, en färgglad stjärna på den andra och mina initialer på gavlarna. Sannolikheten att någon annan skulle gjort samma sak, är försvinnande liten anser jag. Därför förstår jag inte varför någon överhuvudtaget lyfte av den från bandet. Men men, jag hittade den ju och det vara att knalla ut och hoppa på bussen in till stan.

Fick en fräschare lägenhet denna gång och betydligt bättre placering än förra gången. Har sol till frukosten och en sagolik utsikt över taken på de anrdra hotellen som ligger omkring här. Tror nog att det ska bli en behaglig vistelse här dessa två veckor. Första dagen tog jag en 3 timmars promenad genom öknen ner till Mas Palomas och sen gick jag efter vattenbrynet tillbaka till Playa Ingles, upp genom stan till hotellet. Skönt var det och nu ska jag vila lite på soffan.