Så kom då äntligen, lördagen den 24 april som jag sett fram emot så länge. Dagen då jag skulle få åka till Playa Ingles igen. Kan bara säga att jag inte en enda gång, varit orolig för att min resa skulle ställas pga aska från Island eller av andra skäl. Min starka intution, som jag förlitar mig på har hela tiden sagt att det ordnar sig, du kommer iväg. Ja, givetvis har den inte pratat med ord, men den har visat mig genom magkänslan att det skulle gå vägen. Det är häftigt att få bekräftelse på att min tillit är påtaglig. :-)
Nåväl, åkte till Arlanda i god tid och tur var det, för kön var rätt lång när jag kom dit. Sakta sakta betades kön av. Endast två incheckningsdiskar öppna och i bägge satt det nybörjare. Det är OK, de måste ju träna, men jag förstår inte varför det inte fanns en disk för oss som checkat in via terminal. De hade de sist jag åkte. Det var så smidigt att bara få lämna in väskan och sen var det klart. Nu fick alla stå i samma köer. Men men, vi kom ju in i alla fall och jag hann med en fika också innan vi fick kliva på planet.
Min vana trogen, hamnade jag bredvid en man som fyllde ut hela sitt säte och armbågarna halvvägs in på min plats. Inte ett uns av ursäkt eller antydan till att han var medveten om detta. Tur jag är van. :-) Men gudarna var med mig även denna gång för på andra sidan mittgången, satt det endast en tjej längst in och de andra två sätena var lediga. Jag flyttade helt sonika över och sen var allt perfekt. Men 6 timmar i ett trångt plan fick min kropp att tycka nu räcker det. Fick ont i ena höften, träsmak i ändan och domningar i fötterna. Körde lite avslappningsmeditation så var det problemet löst. Det var dock skönt att kliva av planet.
Fenomenet med baggagebandet, känner väl alla till. Inte var det nåt undantag denna gång heller. Alla tränger ihop sig i början. Jag gick till andra delen, hade bra uppsikt över hålet där väskorna kommer ut. Såg min väska efter ett tag och kände mig rätt nöjd. MEN vad hände, när den skulle gå runt en pelare, var den borta. Kollade extra noga, men den kom inte. Sprang bort till platsen där bandet rundade pelaren och där står min väska på golvet, bredvid bandet.
Att man råkar ta fel väska är en sak, men att inte orka ställa tillbaka den igen är dåligt som bara den. Att någon överhuvdtaget trodde att det var deras, är för mig en gåta. Jag har nämligen ritat dit en Smiley på ena sidan, en färgglad stjärna på den andra och mina initialer på gavlarna. Sannolikheten att någon annan skulle gjort samma sak, är försvinnande liten anser jag. Därför förstår jag inte varför någon överhuvudtaget lyfte av den från bandet. Men men, jag hittade den ju och det vara att knalla ut och hoppa på bussen in till stan.
Fick en fräschare lägenhet denna gång och betydligt bättre placering än förra gången. Har sol till frukosten och en sagolik utsikt över taken på de anrdra hotellen som ligger omkring här. Tror nog att det ska bli en behaglig vistelse här dessa två veckor. Första dagen tog jag en 3 timmars promenad genom öknen ner till Mas Palomas och sen gick jag efter vattenbrynet tillbaka till Playa Ingles, upp genom stan till hotellet. Skönt var det och nu ska jag vila lite på soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar