Idag vaknade jag lite småretlig, inte blev det bättre efter överfulla bussar heller. Har varit sängliggande i några dagar i feber, så det var första dagen efter detta.
Sen händer den ena irriterande grejen efter den andre på jobbet. Visst, jag var lättretlig och kanske överreagerade på vissa saker, men det blev som det blev.
När jag gick från jobbet, kände jag mig på vansinnigt dåligt humör och orättvist behandlad av allt och alla. Kom hem fortfarande ur balans.
Efter ett tag kände jag att nu djävlar får det vara nog. Att jag är missnöjd och mår dåligt över min fetma, min diabetes och dåligt blodtryck osv, det får väl för fan inte påverka mitt liv så här. Jag vet ju att den enda som kan ändra det är jag själv. Det har har jag ju alltid vetat, men kroppen har inte velat acceptera det. Jag sa högt i köket att nu är gränsen nådd och jag får ta mig fan ta ansvar för mitt mående.
Kan lova att det var en energikick att skälla ut mig själv för min oaktivitet när det gäller detta. Jag kunde känna i varenda cell i kroppen, att det känns så rätt att jag nu ska kliva upp på morgon vid 6, ta en halvtimmes promenad innan jag går till jobbet. Den tiden har jag och det kommer att bidra till så mycket positivt för mitt mående. Finns inget alternativ.
Jag tackar mig själv för att jag nu kommit fram till detta beslut.
1 kommentar:
Detta är rätta takter.
Man ska vända negativ energi till något positivt.
Jag håller tummarna och kommer med glada tillrop
Kram och lycka till
Skicka en kommentar