Voine voine vilken dag....

Hade semester förra veckan och när jag kom tillbaka igår, var det betydligt mer att göra än det varit på några veckor nu. Det är jättekul förståss, men ovant. Trodde nog att det var för att jag varit borta som det hopat sig lite, men det var det inte. Telefonerna ringde hela tiden, mailen strömmade in osv osv. Idag har det fortsatt på samma sätt.

Nåväl, skulle gå och simma med Chrille ikväll efter jobbet. Tänkte att jag skulle ta ett par småärenden på vägen till Eriksdalsbadet. Men va tusan, det regnade och blåste och fullt med folk överallt. Gick in på Emaeus vid Slussen för att kolla efter en rund julduk till matbordet. Där inne var det fullt med folk och jag kände bara paniken strömma över mig så jag tog mig ut så fort som möjligt. Sen SMSade Chrille att han kunde börja simma tidigare så det var liksom bara att pinna iväg mot Skanstull. Hungern gjorde sig påminnd så det blev en tunnbrödsrulle för att stilla känslan av svält. Blodsockernivån var långt nere och darrningarna tog överhand...

Köpte min korv, stoppade ner vattenflaskan i ryggan och gick från korvkiosken, över Ringvägen till Åhlens där jag skulle möte Chrille. När vi sågs, kom jag på att jag inte hade mina handskar. Kryssa mellan bilarna över till andra sidan gatan fram till korvkiosken och som tur var fanns handskarna inlämnade där. De kostade mig 300 kr för knappa 2 veckor sen.

Vi kom fram till entren till badet, då skulle jag ta fram mitt badkort, som jag såg i ryggan i morse. Men var fanns det nu? Rotade bland tuggummipaket (reklampaket som Chrille skulle få) CD-skiva och plånbok. Badkortet fanns inte. Började systematiskt plocka ur allt och se där, det fanns ju mitt framför näsan på mig.

I omklädningsrummet började jakten på skåp. Vi hittade skåp längst in i lokalen. Tog fram tuggummina och CD skivan för att ge dem till Chrille. Skönt, nu hittade jag även låset till skåpet i ryggan.

Dags att träda in i badet och vad väntar oss där? Jo en överfull bassäng, vi går bort till stora bassängen, men där är det stängt och det var bara att traska tillbaka till den mindre. Vi hoppade i när den största klungan hade kommit en bit på väg. Vad händer då tror du? Jo, vi simmade rätt snabbt ikapp klungan och då får man antingen försöka ta sig förbi, eller ta simtag både framåt och bakåt. Hur kul är det på en skala?

På min åttonde sträcka (200m) fick jag dels en kallsup ocd dels helt slut på syret i kroppen. Började se stjärnor. Insåg att det var ingen idé att ta i mera. Hur ska jag nå mitt mål på 1000 m innan jul? Vill till att min envishet tar överhanden nu... Jag klev upp och gick till bastun istället medan Chrille simmade vidare. Han gör inte mindre än 40 längder, dvs 1 km. Oftast blir nog nån mer längd också.

Vi skilldes åt vid tunnelbanan. Jag hade planer på att byta linje vid Fridhemsplan. Vid Odenplan reser sig min kropp och hjärnan säger till mig att jag ska ta bussen därifrån istället. Ja, ja det är ju trevligare att åka ovan jord. Där fick jag vänta drygt 10 minuter på bussen. När jag sitter där kommer ett SMS från min kompis där jag får veta att han har mitt simkort bland alla tuggummipaket....

Suck var det nån som sa att det varit en lätt dag idag. Inte var det då jag som påstått nåt sånt i alla fall...

Men det är ingen ide att bli irriterad heller, bara skratta åt det hela. Tänka att jaja det var en sån dag idag. I morgon blir det säkert bättre.

Kram till er alla och tack till Chrille som orkar med alla mina kovändningar hit och dit och förvirrade tillstånd lite nu och då.