Mina arma fötter...

I fredags morse, var till en ortoped och fick inlägg i skorna. Har nedtrampade främre fotvalv så det är därför jag behöver dem. Det var verkligen annorlunda att gå med en knöl under foten. Kändes som om strumporna rullat ihop sig mitt under foten.

Ortopeden sa att jag skulle bara ha dem i några timmar första dagen. Eftersom jag sitter rätt mycket på jobbet, tänkte jag inte på det hela så mycket. Blev bara påmind när jag skulle hämta nåt ur skrivaren eller så. När jag sen slutade jobbet för dagen, var jag inställd på att gå ända hem. Alltså från Stureplan till Solna centrum, en promenad som normalt tar en timme.

Jag gick och gick med en gångstil som påminner om någon som går på småsten, första barfotadagen på semestern. Mycket försiktigt satte jag den ena foten framför den andra och flyttade tyngden framåt. Det gjorde ont! MEN det var inte ont så där ont, utan nästan skönt ont ändå, om du förstår vad jag menar. Efter en timme var jag vid S:t Eriksplan, ungefär halvvägs hem. Då var det lika bra att ge upp, jag skulle inte klara mig ända hem. Så skönt det var att kliva på bussen och få sätta sig ner och lätta på trycket på fötterna.

Dock var det inte lika skönt att kliva av. Då hade jag vilat fötterna lite och när jag började belasta dem igen kom smärtan tillbaka och nu gjorde det ont. Har en promenad på cirka 5 minuter från bussen till porten. Denna gång tog det minst 15 minuter....

Dagen efter, gjorde jag en långpromenad på cirka 4 timmar, med sulorna i skorna. Det gick rätt bra och det ömmade bara, gjorde inte så ont. Igår, söndag tog jag inte de skorna utan tog mina slippers när jag gick ut. De sitter som gjutna på foten och det var så skönt att slippa inläggen.

Thobbe är ju inte Thobbe om han inte gör något ogenomtänkt. Jag tog mig till Hammarby Sjöstad och gick mot Hammarbybacken för en skön skogspromenad. Hade jag bara hållit mig till skogstigarna vore det inte några som helst problem. Tror du jag gjorde det? Nähä då, jag var tvungen att klättra uppåt, visserligen på en stig. Hamnade uppe på en bergknalle där jag skuttade mellan stenblocken. Jag går ju aldrig tillbaka samma väg, utan jag går bara framåt. Ni kan ju tänka er hur det såg ut när jag tog mig nerför bergväggen med "tofflor" på fötterna. Hur enkelt som helst! Not...

SUCK, för min dumhet. Brukar alltid säga att vi har fått en portion dumhet till livs vid födseln och den ska användas lika väl som allt annat vi fått med modersmjölken...

Ha en bra arbetsvecka!