2 veckor avklarade

Så har då mina två veckor i förbränningsfasen gått och jag kan nu välja om jag vill fortsätta ett tag till med detta, eller om jag vill gå över till "vanlig" GI-kost, det vill säga att jag kan äta lite grovt bröd, lite kolhydrater ibland osv. Har svårt att bestämma mig, det känns som om det är helt OK att fortsätta ett tag till, börjar vänja mig och det känns bra. Bestämmer mig för att ta en dag i taget nu och inte ändrar nåt ännu.

I början var det värsta att avstå min knäckebrödsmackor, potatisen och i viss mån pastan. Men det var under en tid, nu känns det inte så jobbigt längre utan det går så att säga av bara farten. Om jag hinner idag, ska börja leta fram recept på god mat som inte ligger under brännfasen, men får se. Dagens jobb är att vitlasera mitt köksbord i första hand, ev om jag hinner lacka det ikväll också. Sen tänkte jag mig ut en sväng för lite luft. :-)

Gissa om jag är stolt och glad över mitt beslut att ta hand om mig själv, även på det kroppsliga planet. Det själsliga har jag varit enormt bra på de senaste 2-3 åren, då jag har gett mig själv tid för det jag vill hålla på med. Sista året har bara rusat iväg, från att i början av förra året då jag var en man som bad om ursäkt för att jag fanns till, till att som nu, våga ta plats. Det är en stor omställning. Jag kan bara tacka min Reikiutbildning för detta, som stärkt mig oerhört. Att upptäcka att jag hade krafter som jag inte kunde drömma om, det är väldigt stort och utvecklande. I maj ska jag gå sista delen av grundutbildningen till Reiki Master och då kan jag fullt ut utbilda andra Reiki Healers. När jag började, hade jag inte en tanke på att jag en dag skulle lära andra, nu känns det så självklart att jag ska det.

Nåväl, det blev ett litet sidospår av min inledning, men det hänger ju ihop på nåt sätt också.

Resultatet blev i alla fall 5,2 kg minus och 6 cm minus runt midjan. Strålande tycker jag själv.

Klappar mig själv på axeln och säger; Fy fasen vad du är bra Thobbe!

Oj så nära jag var att ge upp ikväll

Idag har jag varit trött hela dagen. Ofattbart trött så jag nästa varit illamående stundtals. När jag åkte hem, var det någon som varit på McDonalds och tagit med sig påsen på bussen. Gissa om det frestade mina Pommesälskande celler i kroppen...

Var nästan på väg att kliva av bussen för att storma in på McD för att beställa en plusmeny 9 pack Nuggets, pommes och Vaniljshake. Tydligen finns det en uns av vettigt tänkande där inne i hjärnan, som stoppade önskan att bryta det här jag startat. Det är jag evigt tacksam för.

Läget hittills är att jag tappat omkring 5 kilo och 6 cm runt midjan. Visst är jag väldigt stolt över detta, absolut. Det gör mig också mer övertygad om att jag ska fortsätta. Det funkar ju så att nu blir inte skillnaden så märkbar varje dag som det varit hittills, men så länge det minskar mellan ett halvt och ett kilo i veckan, är allt i sin ordning.

Tack för alla glada tillrop från er alla, det hjälper. Jag lovar att det gör det.

Första veckan avklarad...

Då har jag ätit GI-kost en vecka och det känns helt underbart. Jag äter som aldrig förr både gott och mycket. Den som tror att följa Gi-konceptet är en uppoffring får allt tänka om. Det är det inte. Enligt det program jag följer får jag inte äta kolhydrater de första två veckorna. Kan förlänga det om jag känner för det. Sen får jag äta lite av det nångång ibland. Dock inte dagligen och det gjorde jag ju inte förr heller.

Det som är den stora grejen för min del är att jag måste planera mina inköp. Det håller liksom inte att titta in i kylskåpet och upptäcka att det inte finns grönsaker, eller proteiner. Förr kunde jag ta några mackor till middag, bara jag fick nåt i magen. Nu kan jag inte misshandla kroppen på det sättet. Måste äta rätt och det bästa är ju att jag känner det är rätt för mig. Men som sagt det är en omställning att lära sig planering vad gäller mathållningen.

Har upptäckt hur invanda beteenden kan styra ens liv. Till ex när jag handlar, ser jag liksom inte vad jag handlar, det går på rutin. Vet vilka hyllor jag ska plocka ifrån. En dag förra veckan gick jag förbi godishyllan, nåt jag inte brukar göra varje gång jag handlar, men ibland. Nåväl, jag såg högerhanden sträcka sig fram för att ta en Schweizernöt. Om ni har sett filmen Mannen som slutade röka med Gösta Ekman, kan ni se framför er hur jag får dra tillbaka handen från chokladen. Gjorde en kompromiss, tog en chokladkaka med 70% kakao i, det får jag nämligen äta 2 rutor av per dag om jag vill. Det blir som en belöning.

Så till de goda nyheterna av veckan: Minus 4,5 kilo och 3 cm runt midjan. Känner mig verkligen nöjd över det resultatet och väldigt stolt!

Bara 5 månader drygt, kvar till målet. Det ska gå, det ska jag se till.

Sticker ut hakan....

Hej alla läsare (om det nu är någon som läser) :-)

Med risk för att du/ni rycker axlarna och fnyser lite lätt samtidigt som en kommentar viskas fram mellan tänder, jo jo den har vi hört förr, tänker jag nu berätta en sak för er. Har redan utlämnat mig på jobbet, enbart för att få stöd, samma vill jag ha även från mina bloggläsare. Tänker börja följa GI-tänkandet när det gäller mathållningen och börja röra mer på mig med bland annat stavgång minst 3 ggr i veckan. Startar på måndag!

Varför inte idag, undrar du kanske? Bra fråga som kräver ett bra svar. Visst jag kan börja idag, eller i onsdags kväll när jag bestämde mig för detta. Problemet var att jag inte har det som krävs här hemma i matväg. Kanske en tunn ursäkt, men ändock är maten det väsentliga i hela upplägget. Sedan har vi det mentala delen, den kräver också sin del av förberedelse. Min hjärna funkar så att jag behöver ett par dagar minst att ställa om mig till det nya. Börjar jag på sekunden jag bestämmer mig, blir resultatet att jag hoppar av karusellen i farten och ett misslyckande är ett faktum. Det vet ju alla vilka konsekvenser det kan få för självkänslan.

Under en tid nu har jag känt mig hängig, trött och allmänt orkeslös och min logik (som funkar alldeles förträffligt) har talat om för mig att jag måste ta tag i min feta kropp och ändra min livsstil. Vad händer då? Jo, den tjuriga Thobbe kommer fram och säger: Håll käften, du ska inte tala om för mig vad jag ska göra eller inte göra, jag vet väl bäst vad jag behöver eller inte. TjurThobbe har vunnit kampen i flera år nu. När jag kommer hem från jobbet hamnar jag i soffan, framför dator och TV. Ser allehanda program om hur fetma och slöhet tar livet av folk, ser matlagningsprogram och halvsover där jag sitter. Detta ska ändras NU.

Jag gick ner över 10 kg på ett halvår förra gången jag följde detta koncept och trodde mig kunna veta hur jag skulle äta i fortsättningen. Problemet var ju att jag behöll fettet i maten men la till kolhydraterna vilket är förödande för vikten. Ökade 12 kg istället. Klassiskt eller hur, man går upp mer än man går ner under bantningen.

Denna gång är inte bantningen i sig det primära, även om det har betydelse. Det primära är min hälsa. Diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och övervikt gör att jag måste ta tag i mig själv.

Fick mig en tankeställare före jul av en god vän som föreslog att jag skulle ladda hem Vita arkivet från nätet, så att mina vänner vet hur jag vill ha det när jag inte finns mer. Kan tyckas drastiskt, men min vän påpekade att de som gillar mig vill veta och göra rätt när den dagen kommer. Vill inte fortsätta leva, med tanke på hur jag gör, så måste de få veta.

Kan lova att det där gick in i hjärtat! Både smärta och kärlek trängdes där inne. Har inte ängat en tanke på hur mina vänner uppfattar mitt liv och att de bryr sig om såna allvarliga saker. Det var en insikt som gjorde djupa avtryck och satte igång mig.

TACK mina vänner som finns därute och stöttar mig och framför allt vill ha mig kvar här på jorden ett tag till, ni är guld värda.

Det känns starkt att lämna ut sig på detta viset, men jag känner djupt inne att jag måste göra det för att ta mig igenom detta.

KRAM på er.

PS. Vill bara säga att det är ingen uppoffring att följa GI upplägget. Kommer att äte betydligt mer än jag gör idag, men rätt saker. De närmanste två veckorna får jag inte äta ris, pasta, potatis eller bröd. Älskar ju detta, men det ska gå. Vet sen förra gången att det funkar, bara hjärnan låter bli att komma in och säga att jag MÅSTE ha dessa tillbehör. DS