Har en idé om att skriva en bok

Skulle vilja komma i kontakt med dig som testat Reiki på eller annat sätt. Vare sig du fått behandling eller är utbildad i ämnet.

Har en idé om att skriva en bok om mötet med Reiki och vad det inneburit för dig som person. Har det hjälpt dig i din utveckling? Har det förändrat dig på något sätt?

Vad jag kan se, finns inga böcker i ämnet som är utifrån ett nordiskt perspektiv, utan de böcker som finns är översatta amerikanska böcker enbart. Är övertygad om att det finns intresse att få läsa om likasinnade och vad det betytt för dem.

Vill du medverka i boken på något sätt, hör av dig. Känner du någon som kan tänkas vara intresserad, tipsa dem om detta.

Maila till info@thobbesreiki.se om du är intresserad.

Tjingeling

Nu är jag Reiki Master!

Nu har jag fått mitt diplom som visar att jag är ReikiMaster. Det kändes stort igår när jag fick det. Drygt ett år har det tagit mig, ett år fyllt av förändringar, utrensningar, utvecklingar osv osv. Listan kan göras enormt lång kan jag lova.

Blev lite ställd dock, när Maria, vår lärare avslutar överräckandet av diplomen och hennes tack för att hon fått vara den som lärt oss, med orden: Nu är vi kollegor!
Dessa ord var svåra att ta in kände jag. Hon som är så kunnig, hon som hållit på dryga 5 år, hon med sin gedigna erfarenhet, jämställer oss färskingar med sig själv.

Rent logiskt kan jag ta in det, men känslomässigt behövde jag dock sova på saken. Att få kalla sig Reikimaster innebär att man måste genomgå utbildningen i 3 steg. Det har vi gjort och det har Maria gjort så utifrån den vetskapen är det självklart så att vi är kollegor...

I morse skrattade jag bara åt min egen reaktion. Sa till den där lilla figuren på axeln som alltid kommer fram och säger nåt om att DU ska inte tro att... Jag knäppte med fingrarna bara så var han borta. Självklart ska jag tro, eller rättare sagt jag VET att jag är en duktig Reiki-utövare. Så varför ska jag hålla på att ursäkta mig, eller förminska mig själv. Nä det är slut på detta nu.

Ska man vara krass, så gör jag ju inget när jag ger en behandling, jag är ju bara en kanal för den kosmiska energin som strömmar genom min kropp in till klienten jag behandlar. Men tydligen är min kanal väldigt ren och öppen för det funkar oerhört bra.

Vill avsluta idag med att tacka universum för samarbetet, Maria för hennes otroligt inspirerande kursledarskap och hennes varma kärleksfulla sätt att lära ut samt mig själv för att jag gett mig själv chansen att utvecklas på detta sätt.
TACK även till alla underbara människor jag mött på vägen...

Det börjar närma sig....

WORKSHOP I ANDLIGT KREATIVT SKRIVANDE

Datum 23 aug kl 18.00
Plats: Andrummet i Gustavsberg.

Vill du öppna upp din skrivande ådra
Vill du skriva utan krav på formuleringar
Vill du leka med ord

Då är detta något för dig. Här får du ha kul medan du skriver.
Vi jobbar inte med grammatik, rättstavning och dylikt, vi jobbar enbart med det roliga att skriva.

Kolla in mera på min Reikihemsida www.thobbesreiki.se

Välkommen!

Ta fram din skrivarådra...

Måndag 23 augusti kommer jag att hålla i en workshop om kreativt skrivande. Ska bli spännande att se vilka som kommer, vad som händer osv.

Tanken är att vi gör några skrivövningar, där alla börjar med samma inledande ord, sen skriver man om vad som känns bäst för en själv under 3 minuter. En övning som är helt underbar och det blir de mest skiftande stories kan jag lova. De som vill får läsa upp för de andra, utan att någon värderar, eller att man ska känna krav på perfektionism språkligt eller grammatiskt. Här handlar det enbart om att ha kul.

Efter pausen kommer vi att ha en meditation och därefter kommer deltagarna att få skriva ner sina upplevelser. Även de som säger sig inte uppleva något kommer att skriva om det i så fall och jag kan nästan lova, att även de kommer att skriva en hel del. :-)

Mitt syfte med hela upplägget är att använda den inre kreativa ådran, som vi alla bär med oss, till att bättre förstå vad som händer i våra liv, att se beteenden och upplevelser utifrån ett annat perspektiv genom det skrivna ordet. Man tror att man kommer ihåg det man tänker och upplever och det gör man till en viss del, absolut. Att skriva ner är en hjälp att minnas ännu mer. Hela idén är att skriva för sin egen utvecklings skull, ingen annans. Inte alls nödvändigt att dela med andra, vad man går igenom.

Blir du intresserad, skicka din anmälan eller ev frågor till info@thobbesreiki.se
Det kommer att kosta 100 kr och då ingår även fika/frukt/godis.

Behandlingsbänk är införskaffad, nu är det bara att tuta och köra...

Idag fick jag hem min behandlingsbänk så nu är det allvar. :-) Nu fattas bara klienterna. Du som läser detta, kanske vet någon eller kanske du själv rentav, vill ha en behandling. Hör av dig till min bokningsmailadress, som är boka@thobbesreiki.se

Är du nyfiken men osäker på om detta är något för dig, kom till mig så ger jag en prova-på behandling gratis. Unna dig att testa, du har allt att vinna och inget att förlora. Det värsta som kan hända är att du inte känner något alls. Det bästa kan bli att du känner att behandlingen gör något med dig och att du blir intresserad av fler behandlingar.

När det gäller kurser, har jag inbokat den 25-26 sep för steg 1, men har även planer på att göra en kurs som studiecirkel istället för en hel helg. En metod som inte är provad, vad jag vet. Det gäller att anpassa sig till efterfrågan. Har även tänkt mig att göra en kurs för enbart män. Kvinnor har lättare att ta sig alternativa behandlingsmetoder, medan män är lite mer svårtstartade av olika anledningar.

Det kommer att bli en intressant tid framöver, helt klart.

Firmanamnet gick igenom

Har fått godkänt för mitt firmanamn, så nu är jag ägare till ett företag. Firman heter Thobbes Reiki & Healing, som var mitt förstahandsval när jag ansökte.

Nu kan allt bara rulla igång, klienterna kan börja strömma till och jag kan få utlopp för min förmåga. Vilken lycka att få vara en av dem som sprider kunskapen vidare, att få vara en av dem som lär andra att ta emot och sprida energier vidare i sin tur. Det är stort det!

Alla vi som kommer i kontakt med Reikienergin, eller för all del, andra varianter av healingenergier har inte blivit utvalda av en slump. Det finns en mening att just vi ska vara så kallade ljusbärare. Du som läser detta och känner att du skulle vilja veta mer tillhör redan de utvalda. Bara detta att du tänker på ämnet, att en nyfikenhet väckts hos dig är bevis nog för det.

Alla människor är mottagliga, det är enbart en fråga om, NÄR, det är dags att ta fram förmågan. Våra guider/ledsgare/skyddsänglar osv vet när det är dags och då låter de oss ledas rätt för att ta emot gåvan.

Ja, jag vet att detta låter flummigt men det står jag för. Även om jag inte förstår eller kan förklara hur eller varför det är så, så VET jag att det fungerar och det räcker för att jag ska kunna stå för och tro på det hela. Numera har jag tilliten till min förmåga!

Summering av resan

Då är jag hemma i gen och allt är nästan som vanligt. Det vill säga jag känner mig mer utvilad än innan jag drog iväg till Playa Ingles och har fortfarande en vecka ledigt kvar. Idag ska jag dock till tandläkaren, det första jag gör. Vilken start på fördelsedagen. hehehehe

Nåväl, summering var det fråga om nu. Drog ut till Arlanda i god tid, precis som jag alltid gör. Tur var väl det, för de hade bara två incheckningsdiskar öppna. De brukar ha 3, en för oss som checkar in via automat, men det var det inte denna morgon. Lång kö med andra ord, men vi kom iväg. Min vanliga otur, jag fick sitta brevid någon som sätter armbågarna på armstöden och halvvägs in på min stol. Men jag hade tur, för på andra sidan mittgången, var det två stolar lediga. Det satt en tjej vid fönstret. Jag bytte och fick sitta med gott om plats.

Väl framme och den obligatoriska väntan på väskor. Den ena efter den andra kom på bandet, men inte min. :-(
Men titta där, där kommer den på andra sidan av svängen. Skönt, bara att vänta tills den rundat bandet och kommit över till min sida. MEN, den kommer ju inte. Vad har hänt? Jag rusar runt, för att se om någon tagit den. Den står på golvet, precis i svängen. Någon hade alltså lyft av den och ställt den på golvet. Varför vet jag inte. Tar man fel, sätter man väl tillbaka den, kan jag tycka. Nåja, det viktiga var ju att den kom tillrätta.

Kom fram till hotellet till slut och fick ett underbart rum, längst ut i huset och på plan 5 av 6. Underbar utsikt och fräscht som bara den. Kände direkt att jag skulle trivas gott där, vilket jag gjorde. Tog det lugnt bara under kvällen, handlade och fixade middag själv. Kände inte för att gå ut och käka. Dagen efter tog jag en tre timmars promenad genom öknen och efter vattenbrynet. Påföljden blev en kraftig solbränna på armar och ben. En fläck på fötterna också, efter sandalremmarna. Dagen efter blev det bara att sitta inne eller i skuggan vid poolen.

Sen följde det ena efter det andra, dök ner till botten av bassängen på tisdagen vilket ledde till en propp i örat som inte ville släppa. På torsdagen gick jag till apoteket och fick droppar, motsvarande Revaxör. Inte nog med det, förkylningen blomstade upp igen, självklart skulle jag vilja säga. :-) Bestämde mig dock för att inget av detta skulle få förstöra min semester. Jag bara accepterade att det skedde. Vande mig så småningom med bruset och suset i örat och att jag inte hörde något alls. Hörde ju bra på det andra så det fick duga.

Vädret var i alla fall toppen hela tiden. Två förmiddagar med dis, två dagar totalmulet, varav den ena var hemresedagen, det kan man inte klaga på tycker jag. Flygturen hem gick i seghetens tecken som alltid när man ska hem. Jodå, jag hade en armbågsmänniska brevid mig även denna gång. Försökte stänga av allt för att inte reta upp mig och det funkade.

Igår söndag tog jag mig till Karolinska och akuten för att bli av med min vaxpropp. 3 timmar senare gick jag därifrån utan propp i det örat där jag hade när jag kom dit. Däremot visade det sig att det fanns en i andra örat, som de inte lyckades ta bort, så nu är det Revaxör som gäller ett par dagar...

Lovar, det är länge sen jag ändå kännt mig så glad efter en resa med strapatser av det här slaget. Har nu en vecka till att njuta av ledighet och det ser ut att bli bättre väder från i morgon så det är verkligen min vecka även denna. :-)

Då är karusellen igång...

Nu har jag skickat in ansökan om enskild firma. Har tagit namnet Thobbes Reiki & Healing, som första alternativ, HealingThobbe som andra och Thobbes Reiki som tredje alternativ. Spännande att se i brevlådan de närmaste veckorna när regbeviset dyker upp, vilket som gått igenom. :-)

Får mer och mer impulser om att detta är vad jag ska syssla med framöver. Dumt att kämpa emot, eller hur? Är ju av uppfattningen att vi alla får signaler från andra sidan om hur vi ska göra i olika situationer. Har som så många andra avfärdat dessa som inbillning, fantasier eller vad man nu vill kalla det. Idag är jag övertygad om att det inte det det handlar om, utan det är vägledning.

Nåväl, jag känner att jag gör rätt och det är det viktigaste för min del så därför kan jag bara tuta och köra i 180. Hehe, jodå jag har kontakt med verkligheten fortfarande, jag lovar. Har gjort mina misstag och tagit lärdom av dem. Det handlar om att bli medveten om vad som händer, när det händer, har jag erfarit.

Tack till alla där ute som stöttar mig och tror på min framtid som egenföretagare inom heallingens verksamhetsområde.

Min lilla oas....

Här tillbringar jag många timmar varje dag, sittandes under trädens svalkande skugga för det mesta, men ibland lägger jag mig en stund i solen också eller simmar några längder i bassängen. När jag sitter där under träden, skapar jag material till min kurs som jag ska ha i september, jag har skapat reklamblad, jag har även haft datorn med mig och svarat på mail, skrivit nya mail och då inte bara såna jag tänkt skriva en längre tid, utan även såna som jag inte visste att jag skulle skriva. Det är häftigt det.

Har upptäckt en sak hos mig själv just nu. Trots att jag blev bränd, har en vaxpropp som inte vill släppa (har fixat medikamenter från apoteket), dålig säng och myggor som håller mig vaken på nätterna, känner jag ingen irritation över detta. Det är mera så att jag bara rycker på axlarna åt det och går vidare. Det, kära läsare av bloggen, det är förändring det hos mig. Jag som blev irriterad för minsta lilla småsak tidigare. :-) Kan ju inte låta ovanstående förstöra min ledighet när det finns så mycket att vara nöjd över istället. Trots att jag jobbat en del, så har jag ändå kopplat av. Dessutom är ju jobbandet för mitt eget bästa och då är det inte betungande alls. Har även hunnit, eller rättare sagt tagit tag i att meditera en hel del.

Kort sagt, jag kan inte annat än vara jättenöjd och stolt över vad jag gjort denna vecka, för att jag själv ska må så bra som det är möjligt.

Sommaren kan komma....

Så nu har jag fixat årets första solbränna, en tradition jag alltid gör på vårkanten. Sen kan sommarsolen komma och den mer brunaktiga hudfärgen kan ta över från den grisrosa....

Samma misstag gör jag varje år, glömmer bort eller kankse jag förtränger nyttan av att smörja in mig i den första solen. Första dagen i solen blir alltid en bränd kropp som resultat. Sen får jag vara inne nästa dag och ibland även dag två innan jag kan vara ute i solen igen. Jag borde nog få ett pris i dumhet, eftersom jag upprepar detta förfarande varje år. I förrgår tog jag en 3 timmars promenad i Mas Palomas öknen och även efter vattenbrynet. Det är ju så självklart att solen tar extra på bägge ställena. Men vad gör Thobbe, jo han smörjer sig bara på nästippen och ögonlocken, men inte resten av kroppen. Solen i ryggen halva tiden gav brända vader och knäveck. Tänk er hur det känns på natten. Den andra halvan av tiden går jag mot solen och då får armarna sitt, som synes. Det vita på handleden är efter att jag haft klockan på armen hela tiden. Tur jag har 1,5 veckor kvar att bättra på färgen något i alla fall. :-)

Mitt syfte med denna resa var ju inte att bränna mig, utan att koppla av totalt, utan krav eller en massa måsten. Hittills har jag klarat det oerhört bra och tänker så göra. Det som jag sysslat med, förutom Facebook är att finslipa mitt kursprogram i Reiki, fixa lite blanketter för kursen, fundera över en inbjudan till kursen som går av stapeln 25-26 sep och även läsa på mer om Reiki som sådant. Det är vad jag gör och det passar mig väldigt bra för tillfället.

Semestern påbörjad

Så kom då äntligen, lördagen den 24 april som jag sett fram emot så länge. Dagen då jag skulle få åka till Playa Ingles igen. Kan bara säga att jag inte en enda gång, varit orolig för att min resa skulle ställas pga aska från Island eller av andra skäl. Min starka intution, som jag förlitar mig på har hela tiden sagt att det ordnar sig, du kommer iväg. Ja, givetvis har den inte pratat med ord, men den har visat mig genom magkänslan att det skulle gå vägen. Det är häftigt att få bekräftelse på att min tillit är påtaglig. :-)

Nåväl, åkte till Arlanda i god tid och tur var det, för kön var rätt lång när jag kom dit. Sakta sakta betades kön av. Endast två incheckningsdiskar öppna och i bägge satt det nybörjare. Det är OK, de måste ju träna, men jag förstår inte varför det inte fanns en disk för oss som checkat in via terminal. De hade de sist jag åkte. Det var så smidigt att bara få lämna in väskan och sen var det klart. Nu fick alla stå i samma köer. Men men, vi kom ju in i alla fall och jag hann med en fika också innan vi fick kliva på planet.

Min vana trogen, hamnade jag bredvid en man som fyllde ut hela sitt säte och armbågarna halvvägs in på min plats. Inte ett uns av ursäkt eller antydan till att han var medveten om detta. Tur jag är van. :-) Men gudarna var med mig även denna gång för på andra sidan mittgången, satt det endast en tjej längst in och de andra två sätena var lediga. Jag flyttade helt sonika över och sen var allt perfekt. Men 6 timmar i ett trångt plan fick min kropp att tycka nu räcker det. Fick ont i ena höften, träsmak i ändan och domningar i fötterna. Körde lite avslappningsmeditation så var det problemet löst. Det var dock skönt att kliva av planet.

Fenomenet med baggagebandet, känner väl alla till. Inte var det nåt undantag denna gång heller. Alla tränger ihop sig i början. Jag gick till andra delen, hade bra uppsikt över hålet där väskorna kommer ut. Såg min väska efter ett tag och kände mig rätt nöjd. MEN vad hände, när den skulle gå runt en pelare, var den borta. Kollade extra noga, men den kom inte. Sprang bort till platsen där bandet rundade pelaren och där står min väska på golvet, bredvid bandet.

Att man råkar ta fel väska är en sak, men att inte orka ställa tillbaka den igen är dåligt som bara den. Att någon överhuvdtaget trodde att det var deras, är för mig en gåta. Jag har nämligen ritat dit en Smiley på ena sidan, en färgglad stjärna på den andra och mina initialer på gavlarna. Sannolikheten att någon annan skulle gjort samma sak, är försvinnande liten anser jag. Därför förstår jag inte varför någon överhuvudtaget lyfte av den från bandet. Men men, jag hittade den ju och det vara att knalla ut och hoppa på bussen in till stan.

Fick en fräschare lägenhet denna gång och betydligt bättre placering än förra gången. Har sol till frukosten och en sagolik utsikt över taken på de anrdra hotellen som ligger omkring här. Tror nog att det ska bli en behaglig vistelse här dessa två veckor. Första dagen tog jag en 3 timmars promenad genom öknen ner till Mas Palomas och sen gick jag efter vattenbrynet tillbaka till Playa Ingles, upp genom stan till hotellet. Skönt var det och nu ska jag vila lite på soffan.

Reiki för kropp och själ

• Är du vårtrött?
• Är du trött på den sega långa vintern?
• Är du trött på kyla?
• Eller är du allmänt orkeslös?

Lugn bara lugn, det finns otaliga hjälpmedel att få tillbaka energin. Ett av dem är Reiki-healing. Att få sina energier i balans i kroppen gör underverk med både psyke och fysik. Har du balansen, kommer resten av sig själv så att säga. Energibalans är basen i ditt mående och väldigt avgörande för hur mår, vad du orkar eller inte orkar. Känner du att orken inte finns där, fast du så gärna vill. Känner du en längtan till den dag du kan säga, Va pigg jag känner mig...

Den dagen behöver inte vara så långt borta som du kanske tror. Gäller bara att ta steget till förändring och den enda som kan göra det är du själv. Är det inte dags för att ge dig själv chansen till ett mer givande livsföring där energin växer för varje steg du tar framåt istället för tvärtom.

Låt mig bara förtydliga lite: Reiki botar ingenting, Reiki hjälper din kropp till självhjälp genom energibalansering, Reiki hjälper dig att stressa ner, Reiki hjälper dig att må bättre.

Är du fortfarande tveksam, gå in på Reikiförbundets hemssida och läs mer om vad Reiki är. Adressen är http://www.reikiforbundet.se/

När du är redo för behandling, kollar du min hemsida för Reiki och bokar tid, eller ställer frågor om du fortfarande har undringar. Lovar att svara så gott det går. Min adress är http://www.thobbesreiki.se/

Ha det bäst där ute i vårens ankomst

Nedräkning pågår....

Det har varit en hektiskt vinter på jobbet, med migrering av datasystem, folk har jobbat som galärslavar sena kvällar, helger och även nätter för att detta skulle funka. I måndags var det över eller rättare sagt då har vi ett datasystem för våra kunder. Över är det inte, för som alltid finns det så kallade barnsjukdomar, det vill säga det finns alltid nåt att rätta till.

Själv har jag jobbat 26 dagar i sträck nu och denna helg är det första lediga på evigheter känns det som. Så sköööönt även om jag har en envis hosta och är snorig som attan. Det var ju väntat, jag menar kroppen är ju funtad så att den släpper fram krämpor när man kopplar av efter en hektisk period.

Min belöning för allt extrajobb, blir att åka till Gran Canaria den 24 april för två veckors avkoppling i en behaglig skön atmosfär. Ta dagen som den kommer, inga måsten, inga krav, bara njuta, ta hand om mig själv och må gott. Kommer att bo på samma hotell som förra gången, Apartamentos Aurstralia (där Sällskapsresan är inspelad). Ligger väldigt centralt och är trivsamt.

Om allt går enligt planerna kommer jag att åka dit i oktober igen också. Vi får väl se vad som händer. Ska jobba hela sommaren så det känns som om jag behöver göra nåt sånt här. Förra sommaren var jag hemma här i Stockholm och det blir liksom inte riktigt samma känsla att semestra hemma, även om det är trevligt. Åtminstone jag fungerar så att jag måste komma bort för att få den totala avkoppling i kroppen.

Ha det bäst alla läsare av denna blogg.

PS. Är du intresserad av Reikibehandlingar eller allmänt nyfiken på detta, kolla in min nya hemsida: www.thobbesreiki.se DS.

Ändrade vanor ger framgång

Förr kunde jag aldrig njuta av en lösgodisbit. Var alltid avundsjuk på de som köpte 10 bitar lösgodis, i en stor påse. Själv köpte minst ett halvt kilo åt gången. Sen kunde man se dessa varelser (de kunde ju inte vara människor med det beteendet) ta en (1) godisbit, stoppa den långsamt in i munnen. Varje rörelse gick i ultrarapid innan de la godiset på tungan. Därefter kom ett skimmer över dem, ett självlysande sådant. Det glimmade och sken och deras njutning var himmelsk. Hur bar de sig åt.

Själv tog jag mitt halvtkilo, slet bort överflödigt papper av påsen för att lättare komma åt gosakerna. Här var det inte fråga om en bit i taget inte. Minst 10 men oftare 20, munnen skulle ju fyllas till bristningsgränsen så klart, tugga och svälj, tugga ännu mer och svälj så det fanns plats för påfyllning. Efter en kvart, var nog påsen tom, som oftast. Vad hände? Jo det stod mig upp i halsen och jag svor på att aldrig mer. Hur länge den känsla höll i sig? Ja kanske 10-15 minuter på sin höjd, sen kom suget tillbaka.

Har förstått nu, att egentligen var jag inte sugen på det söta, det var ett tvångsbeteende enbart. Var ju van att vräka i mig godis. Hade min rutt i affären och den inkluderade givetvis godisdisken, där händerna sträckte sig efter chokladen, Ahlgrens bilar, Daim eller vad det nu var som fanns tillhands, utan att jag tänkte på att jag skulle köpa det.

Idag, när jag går in på affären och handlar, går jag förbi godisdisken. Ja, helt rätt jag går FÖRBI. De första veckorna efter att jag började med GI, levde ju händerna sitt liv och sträckte sig efter godiset och det krävdes viljestyrka att dra tillbaka handen kan jag lova. Fick kämpa som en galning. Får äta 2 rutor 70-procentig choklad per dag med min kosthållning. Det räcker oftast med 1. Bryter sönder den i mindre bitar och lägger dem på tungan så de får smälta och jag njuter så det strålar omkring mig av njutning. Varje liten smula är som en sagolik upplevelse i sig som inte går att beskriva. Är så otroligt tacksam över att jag blivit en av dessa varelser som kan njuta av EN (1) godisbit i taget. Fast jag äter enbart min choklad...

Uppdatering om vikten

Har kommit ungefär halvvägs när det gäller antalet kilo mot mitt mål. Känns ju hoppfullt med tanke på att jag har 4 månader kvar. Just för tillfället har det stannat upp, vilket var väntat. Första veckorna är det ju vätskan som försvinner så därför går det fort.

Skulle ljuga om jag säger att det gått enkelt. Det har varit en helv....k kamp vissa dagar. Då jag känt att jag ger upp allt och skiter totalt i det här. Som tur är, för min hälsa finns det en tjurig oxe där inne i mig som stoppar mig från att gå till McDonalds trots en stark längtan efter pommes...

Är trött på att hela tiden behöva planera inköpen, att alltid se till att det finns grönsaker med mera hemma. Detta evinnerliga diskande av matlådor, går ju åt en 4-5 varje dag gör mig vansinnigt less.

Trots detta och att jag är inne i en period av konstant trötthet, så är det värt varenda sekund av slitet. Första gången i mitt liv jag verkligen velat kämpa ända inifrån själen. Att jag inte ger upp vid minsta möjliga motstånd. Ny erfarenhet är det och jag gillar den.

Från det ena till andra händer det andra saker i mitt liv också. Har ju som jag berättat om tidigare, även utbildad mig till Reikihealer. Kommer att gå tredje steget, vilket ger mig rätt att utbilda andra, längre fram i vår. Helt plötsligt kommer jag på mig själv att jag börjar planera kursmaterialet, att jag har gjort en ny hemsida för den delen av mitt liv och allt detta sker utan att jag medvetet tänker på det. Att mitt undermedvetna tar över och leder mig framåt är också nytt, jag som alltid velat ha full kontroll över vad som ska hända i mitt liv. Underbar utveckling.

Vill ni kolla sidan är adressen http://www.thobbesreiki.se/

2 veckor avklarade

Så har då mina två veckor i förbränningsfasen gått och jag kan nu välja om jag vill fortsätta ett tag till med detta, eller om jag vill gå över till "vanlig" GI-kost, det vill säga att jag kan äta lite grovt bröd, lite kolhydrater ibland osv. Har svårt att bestämma mig, det känns som om det är helt OK att fortsätta ett tag till, börjar vänja mig och det känns bra. Bestämmer mig för att ta en dag i taget nu och inte ändrar nåt ännu.

I början var det värsta att avstå min knäckebrödsmackor, potatisen och i viss mån pastan. Men det var under en tid, nu känns det inte så jobbigt längre utan det går så att säga av bara farten. Om jag hinner idag, ska börja leta fram recept på god mat som inte ligger under brännfasen, men får se. Dagens jobb är att vitlasera mitt köksbord i första hand, ev om jag hinner lacka det ikväll också. Sen tänkte jag mig ut en sväng för lite luft. :-)

Gissa om jag är stolt och glad över mitt beslut att ta hand om mig själv, även på det kroppsliga planet. Det själsliga har jag varit enormt bra på de senaste 2-3 åren, då jag har gett mig själv tid för det jag vill hålla på med. Sista året har bara rusat iväg, från att i början av förra året då jag var en man som bad om ursäkt för att jag fanns till, till att som nu, våga ta plats. Det är en stor omställning. Jag kan bara tacka min Reikiutbildning för detta, som stärkt mig oerhört. Att upptäcka att jag hade krafter som jag inte kunde drömma om, det är väldigt stort och utvecklande. I maj ska jag gå sista delen av grundutbildningen till Reiki Master och då kan jag fullt ut utbilda andra Reiki Healers. När jag började, hade jag inte en tanke på att jag en dag skulle lära andra, nu känns det så självklart att jag ska det.

Nåväl, det blev ett litet sidospår av min inledning, men det hänger ju ihop på nåt sätt också.

Resultatet blev i alla fall 5,2 kg minus och 6 cm minus runt midjan. Strålande tycker jag själv.

Klappar mig själv på axeln och säger; Fy fasen vad du är bra Thobbe!

Oj så nära jag var att ge upp ikväll

Idag har jag varit trött hela dagen. Ofattbart trött så jag nästa varit illamående stundtals. När jag åkte hem, var det någon som varit på McDonalds och tagit med sig påsen på bussen. Gissa om det frestade mina Pommesälskande celler i kroppen...

Var nästan på väg att kliva av bussen för att storma in på McD för att beställa en plusmeny 9 pack Nuggets, pommes och Vaniljshake. Tydligen finns det en uns av vettigt tänkande där inne i hjärnan, som stoppade önskan att bryta det här jag startat. Det är jag evigt tacksam för.

Läget hittills är att jag tappat omkring 5 kilo och 6 cm runt midjan. Visst är jag väldigt stolt över detta, absolut. Det gör mig också mer övertygad om att jag ska fortsätta. Det funkar ju så att nu blir inte skillnaden så märkbar varje dag som det varit hittills, men så länge det minskar mellan ett halvt och ett kilo i veckan, är allt i sin ordning.

Tack för alla glada tillrop från er alla, det hjälper. Jag lovar att det gör det.

Första veckan avklarad...

Då har jag ätit GI-kost en vecka och det känns helt underbart. Jag äter som aldrig förr både gott och mycket. Den som tror att följa Gi-konceptet är en uppoffring får allt tänka om. Det är det inte. Enligt det program jag följer får jag inte äta kolhydrater de första två veckorna. Kan förlänga det om jag känner för det. Sen får jag äta lite av det nångång ibland. Dock inte dagligen och det gjorde jag ju inte förr heller.

Det som är den stora grejen för min del är att jag måste planera mina inköp. Det håller liksom inte att titta in i kylskåpet och upptäcka att det inte finns grönsaker, eller proteiner. Förr kunde jag ta några mackor till middag, bara jag fick nåt i magen. Nu kan jag inte misshandla kroppen på det sättet. Måste äta rätt och det bästa är ju att jag känner det är rätt för mig. Men som sagt det är en omställning att lära sig planering vad gäller mathållningen.

Har upptäckt hur invanda beteenden kan styra ens liv. Till ex när jag handlar, ser jag liksom inte vad jag handlar, det går på rutin. Vet vilka hyllor jag ska plocka ifrån. En dag förra veckan gick jag förbi godishyllan, nåt jag inte brukar göra varje gång jag handlar, men ibland. Nåväl, jag såg högerhanden sträcka sig fram för att ta en Schweizernöt. Om ni har sett filmen Mannen som slutade röka med Gösta Ekman, kan ni se framför er hur jag får dra tillbaka handen från chokladen. Gjorde en kompromiss, tog en chokladkaka med 70% kakao i, det får jag nämligen äta 2 rutor av per dag om jag vill. Det blir som en belöning.

Så till de goda nyheterna av veckan: Minus 4,5 kilo och 3 cm runt midjan. Känner mig verkligen nöjd över det resultatet och väldigt stolt!

Bara 5 månader drygt, kvar till målet. Det ska gå, det ska jag se till.

Sticker ut hakan....

Hej alla läsare (om det nu är någon som läser) :-)

Med risk för att du/ni rycker axlarna och fnyser lite lätt samtidigt som en kommentar viskas fram mellan tänder, jo jo den har vi hört förr, tänker jag nu berätta en sak för er. Har redan utlämnat mig på jobbet, enbart för att få stöd, samma vill jag ha även från mina bloggläsare. Tänker börja följa GI-tänkandet när det gäller mathållningen och börja röra mer på mig med bland annat stavgång minst 3 ggr i veckan. Startar på måndag!

Varför inte idag, undrar du kanske? Bra fråga som kräver ett bra svar. Visst jag kan börja idag, eller i onsdags kväll när jag bestämde mig för detta. Problemet var att jag inte har det som krävs här hemma i matväg. Kanske en tunn ursäkt, men ändock är maten det väsentliga i hela upplägget. Sedan har vi det mentala delen, den kräver också sin del av förberedelse. Min hjärna funkar så att jag behöver ett par dagar minst att ställa om mig till det nya. Börjar jag på sekunden jag bestämmer mig, blir resultatet att jag hoppar av karusellen i farten och ett misslyckande är ett faktum. Det vet ju alla vilka konsekvenser det kan få för självkänslan.

Under en tid nu har jag känt mig hängig, trött och allmänt orkeslös och min logik (som funkar alldeles förträffligt) har talat om för mig att jag måste ta tag i min feta kropp och ändra min livsstil. Vad händer då? Jo, den tjuriga Thobbe kommer fram och säger: Håll käften, du ska inte tala om för mig vad jag ska göra eller inte göra, jag vet väl bäst vad jag behöver eller inte. TjurThobbe har vunnit kampen i flera år nu. När jag kommer hem från jobbet hamnar jag i soffan, framför dator och TV. Ser allehanda program om hur fetma och slöhet tar livet av folk, ser matlagningsprogram och halvsover där jag sitter. Detta ska ändras NU.

Jag gick ner över 10 kg på ett halvår förra gången jag följde detta koncept och trodde mig kunna veta hur jag skulle äta i fortsättningen. Problemet var ju att jag behöll fettet i maten men la till kolhydraterna vilket är förödande för vikten. Ökade 12 kg istället. Klassiskt eller hur, man går upp mer än man går ner under bantningen.

Denna gång är inte bantningen i sig det primära, även om det har betydelse. Det primära är min hälsa. Diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och övervikt gör att jag måste ta tag i mig själv.

Fick mig en tankeställare före jul av en god vän som föreslog att jag skulle ladda hem Vita arkivet från nätet, så att mina vänner vet hur jag vill ha det när jag inte finns mer. Kan tyckas drastiskt, men min vän påpekade att de som gillar mig vill veta och göra rätt när den dagen kommer. Vill inte fortsätta leva, med tanke på hur jag gör, så måste de få veta.

Kan lova att det där gick in i hjärtat! Både smärta och kärlek trängdes där inne. Har inte ängat en tanke på hur mina vänner uppfattar mitt liv och att de bryr sig om såna allvarliga saker. Det var en insikt som gjorde djupa avtryck och satte igång mig.

TACK mina vänner som finns därute och stöttar mig och framför allt vill ha mig kvar här på jorden ett tag till, ni är guld värda.

Det känns starkt att lämna ut sig på detta viset, men jag känner djupt inne att jag måste göra det för att ta mig igenom detta.

KRAM på er.

PS. Vill bara säga att det är ingen uppoffring att följa GI upplägget. Kommer att äte betydligt mer än jag gör idag, men rätt saker. De närmanste två veckorna får jag inte äta ris, pasta, potatis eller bröd. Älskar ju detta, men det ska gå. Vet sen förra gången att det funkar, bara hjärnan låter bli att komma in och säga att jag MÅSTE ha dessa tillbehör. DS