EN RIKTIGT GOD JUL TILL ER ALLA, önskar jag med lite poesi...

Farmor njuter av julens atmosfär,
alla är samlade, gammal som kär.
Mor står och rör vid spisen,
far är ute och sätter på...

...kaffet i köket, julfika snart,
i stugan det pysslas i rasande fart.
Ute i kylan är drivan djup,
farfar vill gärna ta sig en...

...promenad i det vita vinterland,
utanför fönstrets rimfrostrand.
Fler gäster det kommer in i husets sal,
alla är här för de har inget...

...emot att här fira sin jul,
barnen leker och haver så kul.
Och Benjamin syrsa har sjungit så sävligt,
men alla tycker att det låter för...

...resten, säger mor, är julmaten klar,
och far bjuder brännvin till envar.
-Här finns till alla hörs hans dova stämma,
på landet bränner vi nämligen...

...inte upp alla sopor, vi källsorterar,
och spar pengar till det som vi konsumerar.
Efter maten måste mätta morfar deklarera,
-Jag måste faktiskt gå ut och...

...köpa en tidning, vänta ni här,
jag kommer tillbaka om en stund sisådär.
Och snart kommer tomten och delar ut gåver,
i soffan sitter gamla mormor och...

...nynnar på julevisor med mera.
Kvällen är slut, den har varit så kul,
och jag önskar er alla en riktigt God Jul!!!

Tänk så det kan gå ändå...

Igår lördag skulle jag fixa skinkan och leverpastej, men jag tog mig inte ur soffan. Den höll mig i ett järngrepp tillsammans med datorn. Det blev en dag fylld av sociala cyberkontakter. Det bästa att jag inte kände det minsta dåligt samvete över detta. Vet ju att saker ordnar sig i slutändan bara man våga ha tillit till det hela. Gick dock ut på en timmes promenad, så lite nyttig var jag allt. :-)

Idag har jag tydligen haft energi för 7. Hade bestämt med en god vän att hänga med på en mässa i en katolsk kyrka. Det skulle bli spännande med tanke på att jag gått ur svenska kyrkan på grund av deras trånga syn mot oliktänkande, deras kvinnosyn och allt deras prat om domedagen, straff och bot för alla synder man begått här på jorden.

Genom min syn på reinkarnation och liv efter detta, var det ett rätt så naturligt val att välja LKK, Liberala Katolska Kyrkan. (www.lkk.se) 

I början var satt jag och väntade på att prästen Jonas skulle säga något om synd och straff, men jag väntade förgäves på något i den vägen. Här är det inget tal om vad man ska tro på eller rätta sig efter. Här pratar man om att man ska tro, som min vän Fredrik sa.

I lokalen fanns det bara den kärlek, som jag lärt mig att Gud står för och positiva energier som strömmade mot en hela tiden. Här är besökarna delaktig i mässan på ett mer påtagligt sätt, man ska stå upp, man ska knäböja, man ska sitta och man ska göra korstecknet lite nu och då. Sen sjunger man mycket även som församling, inte bara prästen.

Mitt intryck blev en varm, kärleksfull och inspirerande mässa som fick mig att känna mig upplyft. Vill inte direkt säga att jag känner mig frälst, men mer upplyst än innan jag gick dit i alla fall. Är glad för att jag gick dit idag. Tack till Fredrik som tipsade mig om detta.

Sen när jag kom hem, åkte en julskiva på i stereon och skinkan åkte in i ugnen liksom leverpastejsmeten så nu är min jul på väg att bli så där som jag vill att den ska vara. Dessutom ska jag för första gången på många herrans år, ha middagsgäster på julbord under mellandagarna. Det ser jag fram emot liksom de många lediga dagarna som ska fyllas av vila och avkoppling för min del. Det kan behövas efter denna turbulenta höst med uppsägningar på jobbet och så. Nu är det klart sägs det.

Om jag inte skriver nåt mer innan jul, vill jag från hela mitt hjärta ger er alla en  önskan om en fridfull, avkopplande och inspirerande julhelg.

Stora julekramen till er alla

Det blir jul i år också...

... pepparkaksdegen är gjord ikväll. I mitt hem blir det ingen riktig jul om inte jag bakar pepparkakor med egentillverkad deg. I morgon blir ett kavlande och gräddande i 6-8 timmar. Lovar att jag kommer att svära en del, det brukar jag göra. Bestämmer mig för att nästa år köper jag färdiga pepparkakor, fast jag vet redan att det kommer jag inte att göra. :-)

Som sagt ingen jul om jag inte kännt doften av pepparkaksbaket i min lägenhet. De flesta av kakorna blir uppätna av mina kollegor, lite av en tradition detta.

I år har jag även planer på att göra leverpastej. Det har jag gjort några år tidigare och det är lite extra gott när man vet att man själv fixat den. Smakar helt klart mera och godare med hemlagat. Kanske lägger jag in egen sill också...

Ha en underbart skön andra advent alla ni som läser min blogg.
Kram

Voine voine vilken dag....

Hade semester förra veckan och när jag kom tillbaka igår, var det betydligt mer att göra än det varit på några veckor nu. Det är jättekul förståss, men ovant. Trodde nog att det var för att jag varit borta som det hopat sig lite, men det var det inte. Telefonerna ringde hela tiden, mailen strömmade in osv osv. Idag har det fortsatt på samma sätt.

Nåväl, skulle gå och simma med Chrille ikväll efter jobbet. Tänkte att jag skulle ta ett par småärenden på vägen till Eriksdalsbadet. Men va tusan, det regnade och blåste och fullt med folk överallt. Gick in på Emaeus vid Slussen för att kolla efter en rund julduk till matbordet. Där inne var det fullt med folk och jag kände bara paniken strömma över mig så jag tog mig ut så fort som möjligt. Sen SMSade Chrille att han kunde börja simma tidigare så det var liksom bara att pinna iväg mot Skanstull. Hungern gjorde sig påminnd så det blev en tunnbrödsrulle för att stilla känslan av svält. Blodsockernivån var långt nere och darrningarna tog överhand...

Köpte min korv, stoppade ner vattenflaskan i ryggan och gick från korvkiosken, över Ringvägen till Åhlens där jag skulle möte Chrille. När vi sågs, kom jag på att jag inte hade mina handskar. Kryssa mellan bilarna över till andra sidan gatan fram till korvkiosken och som tur var fanns handskarna inlämnade där. De kostade mig 300 kr för knappa 2 veckor sen.

Vi kom fram till entren till badet, då skulle jag ta fram mitt badkort, som jag såg i ryggan i morse. Men var fanns det nu? Rotade bland tuggummipaket (reklampaket som Chrille skulle få) CD-skiva och plånbok. Badkortet fanns inte. Började systematiskt plocka ur allt och se där, det fanns ju mitt framför näsan på mig.

I omklädningsrummet började jakten på skåp. Vi hittade skåp längst in i lokalen. Tog fram tuggummina och CD skivan för att ge dem till Chrille. Skönt, nu hittade jag även låset till skåpet i ryggan.

Dags att träda in i badet och vad väntar oss där? Jo en överfull bassäng, vi går bort till stora bassängen, men där är det stängt och det var bara att traska tillbaka till den mindre. Vi hoppade i när den största klungan hade kommit en bit på väg. Vad händer då tror du? Jo, vi simmade rätt snabbt ikapp klungan och då får man antingen försöka ta sig förbi, eller ta simtag både framåt och bakåt. Hur kul är det på en skala?

På min åttonde sträcka (200m) fick jag dels en kallsup ocd dels helt slut på syret i kroppen. Började se stjärnor. Insåg att det var ingen idé att ta i mera. Hur ska jag nå mitt mål på 1000 m innan jul? Vill till att min envishet tar överhanden nu... Jag klev upp och gick till bastun istället medan Chrille simmade vidare. Han gör inte mindre än 40 längder, dvs 1 km. Oftast blir nog nån mer längd också.

Vi skilldes åt vid tunnelbanan. Jag hade planer på att byta linje vid Fridhemsplan. Vid Odenplan reser sig min kropp och hjärnan säger till mig att jag ska ta bussen därifrån istället. Ja, ja det är ju trevligare att åka ovan jord. Där fick jag vänta drygt 10 minuter på bussen. När jag sitter där kommer ett SMS från min kompis där jag får veta att han har mitt simkort bland alla tuggummipaket....

Suck var det nån som sa att det varit en lätt dag idag. Inte var det då jag som påstått nåt sånt i alla fall...

Men det är ingen ide att bli irriterad heller, bara skratta åt det hela. Tänka att jaja det var en sån dag idag. I morgon blir det säkert bättre.

Kram till er alla och tack till Chrille som orkar med alla mina kovändningar hit och dit och förvirrade tillstånd lite nu och då.

Semester veckan lider mot sitt slut...

Herre Gud vilken härlig vecka jag haft. Åkte till Åhus i Skåne i tisdags morse för att hälsa på en av mina goda vänner Janne. Som vanligt var ju jag hungrig efter en resa, det är alltid så. Undrade om vi hade tid att ta en korv på vägen hem, blodsockret började bli lågt så jag kände att det var dags för något i magen.

Janne, var väl inte så där jätteintresserad, men eftersom han är en vänlig själ gick han givetvis med på det. Där satt vi och tryckte i oss en korv med pommes, totalt onyttigt men ack så gott...

När vi kom fram till hans hus, sa han att vi skulle kolla in i föräldrarnas hus också. Men vad händer, jo dörren är olåst. Märkligt, Janne brukar inte missa att låsa, hinner jag tänka innan vi kliver in över tröskeln. Där sitter hans föräldrar, som jag inte träffat på många år. Vilken överraskning, dels att de satt där, men den största överraskningen var ju att Janne inte sa ett knyst. Det var då första gången hans tunga inte glappade... :-)

Whiskeyn kom fram och vi hade en underbart trevlig kväll och halv natt. Kom i säng vid halv 3 om jag minns rätt, 3 flaskor senare...

Vi hann med att spela några omgångar med plump. Ett underbart kortspel när man är några stycken. vi var 5 som spelade. Jag vann 2 av 3 omgångar. Första gången i mitt liv tror jag att jag vunnit mer än en gång...

Sitter just nu på tåget hem och är nöjd med min vistelse och så himla kul att möta Katja och Roine igen. Dessa två underbara kärleksfulla mäniskor som tar alla till sitt hjärta och man känner sig så väl till mods och älskad i deras närvaro.

Tack till er alla i Åhus för denna vecka. Ha en skön första advent och vi hörs av...

Till er andra som läser bloggen säger jag också, ha en underbar första advent.

Mmmmmm skönt med lite ledighet

Har nu tagit lite ledigt från jobb och turbulensen på arbetsplatsen. Det är rätt knäckande att behöva säga hejdå till kollegor man jobbat med i många år och även med de som inte jobbat så länge. Det känns så definitivt på nåt sätt. Ens arbetskollegor blir ju lite av ens familj, man umgås ju så många timmar per dygn.

Det kommer att bli skitjobbigt den sista arbetsdagen för året, då vår kökspersonal jobbar sin sista dag. 2-3 stycken av dem har jag jobbat med under de 11 år jag varit i firman. Det kommer att kännas overkligt på nåt sätt. De har ju följt mina matvanor under alla dessa år, de vet vad jag gillar och inte gillar, de vet vad jag tål och inte tål osv osv. De har ju blivit som en surrogatmamma, trots att de flesta är yngre än mig. Med dem har jag kunnat prata om det mesta, glädje liikväl som jobbiga saker.

Fy fasen vad jag kommer att sakna dem!

Men det är ju ett tag kvar och det gäller att njuta av den tid som finns. Visst, vi kan ju ses ute nånstans. Men hur ofta säger man inte det och sen rinner allt ut i sanden. Det är ju trots allt en sak att vara på samma arbetsplats och en helt annan att ses på fritiden.

Att jobba som vi nu gör, under pressen av att det ska försvinna ett antal tjänster och ingen vet säkert vilka det blir (med undantag några få), det tär mer än man kan tro. Alla går vi som i ett töcken, försöker hålla igång arbetsuppgifterna, som ju måste göras, men ingen kan komma och försöka inbilla mig att de jobbar med samma glöd och iver som innan detta började. Ingen är oberörd av detta. På nåt sätt blir det en belastning för oss alla. Ska bli så skönt den dagen vi får veta att nu är det över...

Som sagt jag har tagit en veckas semester och tillbringar några dagar hos goda vänner i Skåne. Ett kylslaget, blåsigt Åhus, men vad gör det. Varma kläder finns ju :-) och massor av värme inomhus. Skönt också med ett miljöombyte.

Önskar er alla som läser min blogg en underbart skön vecka och en härlig första advent om vi inte hörs av innan dess.

Massor av värmande kramar från mig.

Det andliga Sverige

Senaste nytt på jobbfronten...

... är att jag fortfarande inte kan andas ut helt och hållet. Men jag börjar tro att jag får stanna. Tar däremot inte ut något i förskott, varken positivt eller negativt. Det får bli reaktion den dag det blir klart

Däremot har man bestämt att vårt kök, där vi hyr in personal som fixar frukost och lunch till oss, är uppsagda från nyår. Det innebär att vi antingen får nån form av cateringfirma som levererar maten dagligen, eller så får man ha med sig matlåda.

Jag kommer att ta med matlåda har jag bestämt mig för och då med inriktning av GI-tänket. När jag åt den maten för 4 år sen gick jag ner 10 kg på 8 månader och det tänker jag göra även denna gång, minst. Skillnaden mot då, är att jag också rör mig mera nu genom simning och promenader...

Det kommer ALLTID nåt gott ut från en svår situation trots allt. Svårt att se kanske när man är mitt i det hela, men på sikt kommer det goda fram. Gäller bara att ha tillit till denna företeelse som aldrig slår fel. :-)

Kram på er alla medmäniskor där ute!

Har vunnit en seger...

ComHem har gett med sig, de går med på att avbryta mitt abonnemang i förtid efter allt trassel... Efter ett par månaders bombadermang av mail till dem, tröttnade de säkert.

Rättvisan segrar till slut, även mot en jätte som ComHem.

Det kändes hur som helst skönt att få det meddelandet idag. En trevlig medarbetare som försökte övertala mig att stanna kvar, men han var förstående när jag sa att det finns inget som kan få mig att stanna kvar hos dem. Men han ska ha heder av att han var trevlig, saklig och dessutom kom med en förklaring till vad felet eventuellt kunde bero på. Ett gammalt kort i boxen... Tänk om IT-supporten kunde tänkt lite längre så hade de haft en nöjd kund kvar, istället får de en före detta kund som inte har något gott att säga om företaget.

Nu gäller det att hitta en annan TV-leverantör som vet vad service är...

Ha det gott alla där ute.

Fasen va kul det är mitt i allt negativt.

Trots hot om uppsägning från jobbet, det är 40 tjänster varslade av våra nya ägare. Ingen vet säkert om de får vara kvar. Trots detta känner jag just nu att jag är både kreativ och handlingskraftig.

Handlingskraftig för att jag äntligen kommit över spärren att röra på mig, att oftast äta nyttigare och det tar inte emot. Herr Latmask har fått ge vika för Herr Thobbe Friskare...

Har ju simmat i 3 veckor, men varit på badhuset 4 gånger. Första gången simmade jag 100 meter, andra 300 meter, tredje inte alls och nu i tisdags vart det 400 meter. Har ju antagit en utmaning av min simkompis Chrille att jag ska klara 1.000 meter innan årsskiftet. Får väl ta till min envishet, precis som han gör, så jag kommer dit. :-)

Kreativ är jag i mitt intresse för att skriva. Fick syn på en sajt som heter http://www.forfattarkortleken.se/. Där köpte jag en kortlek med 52 olika deviser, tips, citat osv för att ha något att skriva om. Börjar med att sätta mig ner med ett block i handen, djupandas för att jag ska ha kontakt med mig själv. Sitter så några minuter, sen tar jag ett kort ur kortleken sätter på timern samtidigt som jag vänder kortet. Under 3 minuter skriver jag ner något utan att jag tänker eller värderar. Låter bara pennan flyta fram över papperet av sig själv.

Det är en härlig känsla att släppa tankarna på vad jag skriver. Nu har jag bara gjort detta två gånger. Igår var första och då stod det på kortet: Tiggarens ädelsten. Idag stod det Han med sidentyget. Ska bli väldigt spännande att se vad som händer i mitt övriga skrivande av detta. Jag håller ju på att skriva om mitt liv också.

Gud va livet är härligt ändå.

Vilken vecka...

Simningen blev det inget av med i tisdags, kände mig snorig och hängig så det blev bara bubbelpool. Men jag var där i alla fall, vilket är en bedrift i sig att jag trotsade lusten att bara utebli. Ett steg i rätt riktning och ett nederlag för den inneboende latmasken i mig.

Sen har företaget jag jobbar hos blivit sålda och samtidigt har de nya ägarna varslat 40 tjänster om uppsägning. Vilka det blir, vet vi inte ännu...

Känns inte allt för muntert att som outbildad 55 åring riskera bli arbetslös. Men jag försöker att inte ta ut något i förskott eftersom jag inte vet om JAG blir uppsagd ännu.

I lördags, tog jag min oro och använde den energin till att påbörja min ommöblering av lägenheten så den blir mysigare. Köket är i stort sett klart nu. Återstår bara att fixa vardagsrummet. Lite jobbigare att vända hela rummet tvärtom, med säng, bokhyllor, soffor, fåtöljer, bord osv. Men det ska nog bli bra när det är klart. Man får utnyttja de stackars 37 kvm jag har till förfogande totalt.

Ha en skön vecka alla där ute och kom ihåg ni alla är värdefulla för någon annan i omgivningen.

 

Impad, 2 gånger redan...

Tänk, lata feta Thobbe har kommit igång att simma...

Idag var det andra gången på en vecka som jag simmat. Första gången var jag ensam som gick dit, ja det var fullt i badhuset, men ingen som följde mig.

I dag följde min kompis Chrille med. Jag trodde att jag simmat 200 meter förra veckan, det visade sig vara 100 meter bara. Mitt ögonmått är inte det bästa, så jag var övertygad om att bassängen var 50 meter, men tyvärr den är bara 25..... :-(

Nåväl jag simmade i alla fall 300 meter idag och det var ju en förbättring med 300 procent!!!!!
Hur långt Chrille simmade ska vi prata tyst om tycker jag... Jag menar att vara envis som synden är inte lämpligt alla gånger. Men kanske i det här sammanhanget. Pojkvaskern simmade 1.000 meter redan första gången han simmar på flera år. Som tur är, känner jag inget behov av att tävla mot honom, inte mer än att jag sa att innan vintern är slut, ska jag vara lika envis och simma så långt också... Är dock övertygad om att det blir tidigare än så....

Bra jobbat Thobbe, att du kommit igång att röra på dig...

ComHem del 3 + 4.... Suck!!!

DEL 3

SVAR 2008-09-16 14:35
Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Självklart så ska du inte betala fullt belopp om tjänsten inte fungerat som den ska.

Då det är en kanal i 8 Favoriter som inte fungerat på 5 dagar så har den dock bara ett värde på 3.73kr under den perioden men för att det ska göra någon skillnad på fakturan så drar vi bort 3 ggr felets värde (10kr) så faktura 3032124301 är nu på 383kr.

Då vi har en kö på mailen så kan det ta några dagar innan din fråga besvaras.
Med vänlig hälsning
Com Hem AB Kundservice Hans Törnqvist
Box 43 871 21 HÄRNÖSAND Tel direkt: 0771- 55 00 00 Fax: 020-55 44 11 kundservice@comhem.com http://www.comhem.se/

FRÅGA 2008-09-09 19:15 - Fråga om faktura -> AnnatÄr du kund? JaKundnummer / Personnummer: 33119583Namn: Thorbjörn RexréuzE-postadress: th_oh@msn.comTelefon: 070-7264979Gatuaddress: Postgången 30, 2 trPostnummer / Ort: 17145 SolnaAngående: Fråga om faktura -> AnnatDin fråga: Hej Jag förutsätter att ni reducerar fakturan för de 5 dagar som HD inte fungerat fullt ut. Har försökt ringa er sen i torsdags den 4 sep, har skickat 4 meddelanden till kundtjänst och ett mail VD. Ingen kontakt nånstans ifrån. I torsdag upptäckte jag att TV4 HD inte funkade. Tänker inte betala fullt pris för dessa 5 dagar som jag inte kunnat använda produkten. Värdelöst att inte få nåt svar varken från kundtjänst eller VD.UserAgent: Mozilla/4.0 (compatible; MSIE 7.0; Windows NT 6.0; SLCC1; .NET CLR 2.0.50727; .NET CLR 3.0.04506; .NET CLR 1.1.4322)
Ditt ärende väntar just nu på att hanteras av vår kundservice.
© 2008 Com Hem AB Kundservice, Box 43 871 21 Härnösand, Telefon 0771-55 00 00

DEL 4


SVAR 2008-09-18 10:30
Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Jag har skickat en pairingsignal till din utrustning, så om du gör boxen strömlös under 30 sekunder så borde kanalen komma igång efter detta. Om inte, vänligen kontakta oss igen, endera via mail eller vår Kundservice 0771-55 00 00. Bäst är det om du ringer så kan vi göra en felsökning eller fabriksåterställning av din box via telefon.
Med vänlig hälsning
Com Hem AB Kundservice Ulf Hellman
Box 43 871 21 HÄRNÖSAND Tel direkt: 0771- 55 00 00 Fax: 020-55 44 11 support-tv@comhem.com www.comhem.se
FRÅGA 2008-09-05 19:51 - Teknisk support Tv -> AnnatÄr du kund? JaKundnummer / Personnummer: 33119583Namn: Thorbjörn RexréuzE-postadress: th_oh@msn.comTelefon: 070-7264979Gatuaddress: Postgången 30, 2 trPostnummer / Ort: 17145 SolnaAngående: Teknisk support Tv -> AnnatDin fråga: Svarar ni inte på mail heller? Ringde igår och blev bortkopplad när jag hade nummer 5 kön. Skrev mail, men det tycks inte hjälpa heller. Ringde igen nu för en stund sen, blev utslängd från telefonkön... Vad tusan håller ni på med, undrar jag. Jag ser inte TV4 HD, sen över 2 dygn tillbaka. Jag ser SVT HD och Discovery HD. Ja, jag har startat om HDboxen JA, jag har låtit den stå på TV4 kanalen mer än 60 minuter, det var nästan 100 minuter. Ja, jag kolllat att kortet och alla kablar sitter rätt. Nu får ni hjälpa mig snarast möjligt. Tänker inte betala fullt pris för en produkt som inte funkar och att ni dessutom inte svarar varken i telefon eller via mail är ju under all kritikUserAgent: Mozilla/4.0 (compatible; MSIE 7.0; Windows NT 6.0; SLCC1; .NET CLR 2.0.50727; .NET CLR 3.0.04506; .NET CLR 1.1.4322)
Ditt ärende väntar just nu på att hanteras av vår kundservice.

Vilken kick...

Idag vaknade jag lite småretlig, inte blev det bättre efter överfulla bussar heller. Har varit sängliggande i några dagar i feber, så det var första dagen efter detta.

Sen händer den ena irriterande grejen efter den andre på jobbet. Visst, jag var lättretlig och kanske överreagerade på vissa saker, men det blev som det blev.

När jag gick från jobbet, kände jag mig på vansinnigt dåligt humör och orättvist behandlad av allt och alla. Kom hem fortfarande ur balans.

Efter ett tag kände jag att nu djävlar får det vara nog. Att jag är missnöjd och mår dåligt över min fetma, min diabetes och dåligt blodtryck osv, det får väl för fan inte påverka mitt liv så här. Jag vet ju att den enda som kan ändra det är jag själv. Det har har jag ju alltid vetat, men kroppen har inte velat acceptera det. Jag sa högt i köket att nu är gränsen nådd och jag får ta mig fan ta ansvar för mitt mående.

Kan lova att det var en energikick att skälla ut mig själv för min oaktivitet när det gäller detta. Jag kunde känna i varenda cell i kroppen, att det känns så rätt att jag nu ska kliva upp på morgon vid 6, ta en halvtimmes promenad innan jag går till jobbet. Den tiden har jag och det kommer att bidra till så mycket positivt för mitt mående. Finns inget alternativ.

Jag tackar mig själv för att jag nu kommit fram till detta beslut.

ComHem del 2, ord behövs inte....

Skickade mitt första mail den 4 sept och den 12 fick jag detta svar:

SVAR 2008-09-12 14:40
Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Vi beklagar verkligen att vi i dagsläget har en lång svarstid via mail.
Om Tv 4 Hd fortfarande inte fungerar så behöver vi veta om du får något felmeddelande på kanalen
eller vad händer?
Med vänlig hälsning
Com Hem AB Kundservice Carina Jonsson
Box 43 871 21 HÄRNÖSAND Tel direkt: 0771- 55 00 00 Fax: 020-55 44 11 support-tv@comhem.com www.comhem.se

Jävla Comhem säger jag...

Nu har jag tröttnat rejält på Comhem. Har försökt via telefon och mail att få kontakt med dem för mitt abonnemang funkar inte. Tror ni att jag lyckats? Nejdå inte alls.
Ivkäll har jag skickat mail till Plus på SVT, till Aftonblade och Expressen samt till Comhems VD. Det senare mailet kommer nedan.

Tänk att man ska behöva råka ut för sånt här skit i dagens tekniksamhälle? Eller är det pga av det som vi råkar ut för det. Comhems kundpolicy verkar behöva uppdateras i alla fall. Lovar att återkomma med fortsättningen.

Här kommer brevet jag skickade till VD Tomas Franzén på ComHem:

Hej
I fem dagar har jag suttit i telefonkö hos er kundtjänst. I bästa fall har jag kommit från plats 74 till plats 1 i kön. Men aldrig har jag lyckats komma så långt fram att någon svarat. Det klickar och en röst säger att ni tackar för att jag väntar och ni besvarar samtalet så fort ni hinner. SÅ fan heller, antingen börjar det tuta upptaget eller så kopplas samtalet bort.

Har även försökt skicka 4 meddelanden via formuläret på er hemsida. Om jag lyckas? Ja inte vet jag om de kommit fram till någon, men nån respons har jag då inte fått. Har nu tröttnat rejält på det här, att man ska behöva sitta 10-12 timmar i telefonkö och betala dyra minutrar för att sedan bara hamna tomma i intet är under all kritik. Är detta er kundpolicy, att ni skiter i kunden så är det nog dags att ni ser ser över rutinerna rejält.

Givetvis fattar även jag, som jävligt förbannad kund, att ni inte har den policyn. Jobbar själv i en kundtjänst och jag vet betydelsen av att ta hand om kunden, snabbt och proffsigt. Vi kan inte vänta 5 dagar innan vi eventuellt svarar kunden, inte heller kan vi låta samtalen bara försvinna.

Har även genom åren jag varit kund hos er försökt använda mailen, men utan framgång. Varje gång blir det nåt strul och jag måste beställa nytt lösenord för att kunna logga in. Inte senaste gången men gången innan tog det 2 månader innan jag fick ett lösenord från er.

Förstår du att jag tröttnat och är jävligt less på er nu. Eftersom ni inte kan sköta era åtaganden anser jag inte att jag behöver sköta mina heller så därför säger jag upp alla abonnemang jag har med er, trots bindningtid. Det är inte mer än rätt tycker jag. Håller du med?

Mitt kundnummer är xxxxxxx och jag förväntar mig ett svar med det snaraste där du bekräftar att mina åtaganden är strukna.

Jag lämnar med glädje tillbaka modemet jag har. Det är ju inte användbart enligt det abonnemang jag har, hur som helst. Detta trots att jag följt alla råd jag fått under tiden jag suttit i telefonkö.

En skrivövning på min skrivarkurs...

Mitt möte med Q

Har ofta lagt märke till Q, men det har liksom inte blivit några djupare möten. Vi har tittat lite på varandra när vi setts som hastigast. Har väl liksom inte haft något större intresse av att lära känna Q.

Men ändå var det något hos Q som lockade och jag började titta på ett annat sätt. Ibland kunde fantasin sätta fart och massor av undringar for igenom mitt huvud. Hur och vad tänker Q på? Såg ut som det fanns mycket tankeverksamhet där bakom de ögonen. Är Q lycklig i sitt liv? Det verkar så utåt i alla fall att Q lever ett lyckligt liv. Kroppsspråket, rynkan mellan ögonen och det lågmälda talet skvallrar om att det inte är riktigt OK trots allt. Vad kan det vara? Nåt med familjen eller så? Har han nån familj?

En dag undrade jag om jag skulle våga närma mig och fråga hur det var fatt. Avstod dock, för jag visste inte hur jag skulle reagera på svaret och om jag verkligen ville veta egentligen. Med just med Q var det lite känsligare kändes det som. Någonting sa mig att Q kanske inte ville ha den uppmärksamheten som en sån fråga skulle dra till sig. Jag släppte det hela. Ville inte att det skulle hända nåt, eller att Q skulle falla ner i en svacka igen.

Under våren började Q leva upp igen. Någonting hade hänt i Q:s liv det var tydligt. Q log och skrattade ofta! Det var som att se en helt annan människa. En glad och lycklig Q. Det gick ett tag innan jag närmade mig Q fast besluten om att nu måste jag fråga. Q måste få veta att jag bryr mig om och att jag finns här oavsett hur det är fatt.

Satte mig ner i ett tyst rum tillsammans med Q. Mobilerna var avstängda, liksom TVn och datorn. Inget skulle få störa oss nu, när detta möte äntligen skulle bli av. Ingen av sa någonting, vi satt där och bara fanns till liksom. Kände den befriande energin som fanns i luften, det var helt klart ett bra valt tillfälle att ta tag i mötet med Q.

Efter ett tag, ställde jag frågan: Hur är det fatt Q? Q satt där och tänkte efter ett tag innan orden formligen forsade ur munnen, det var en svada som ingen av oss trodde var möjlig. Äntligen är min ångest hanterbar, för att inte säga, så gott som obefintlig. Fast visst vill den komma fram, men jag säger bara till att nu räcker det. Du har fått dina 3 år drygt och mer får du inte. Det är OK att du finns med mig, men du kommer inte att få ta 1:a platsen i mitt liv igen. Sen lugnar den ner sig och det känns väldigt bra.

Nu har jag äntligen fått in i min hjärna att jag duger som jag är, att jag är unik likväl som alla andra är det. Nu kan jag känna en stor tillit till mig själv och börjar så smått att älska mig själv för att jag är den jag är. Logiken och känslorna har börjat tala samma språk. Om du bara visste vad jag väntat på detta. Logiken har alltid funnits där med sitt snusförnuftiga sätt och försökt tala till mig. Men tror du att jag lyssnat? Nähä då, det har jag inte gjort på många herrans år. Tänk att livet kan vara så här underbart ändå. Jag har ju ett rikt liv som jag lever. Vilken gåva jag har som fått lära känna så många underbara människor, att de släppt in mig i sina liv och samtidigt velat vara en del av mitt. Kan man annat än tycka att man fått en gåva och att livet är otroligt härligt.

Men vad har fått dig att komma till denna insikt käre vän, frågade jag.
Q tittade mig i ögonen och sa: Vänskapen! Kort och gott den äkta ärliga vänskapen. En ny vänskap som kom in i mitt liv under våren som har kämpat hårt med mig för att leda mig på rätt spår. Det jobbet kan inte ha varit lätt! Tack och lov fanns det en vilja att visa att livet är härligt och att jag själv också måste komma fram till det. En vän som strålar av positivt tänkande trots många prövningar i livet.

Jag la ifrån mig spegeln jag satt och tittade i och drog en djup lättnades suck. Q, som är min känslomässiga sida inom mig hade verkligen lyckats ruska om mig och komma till insikten om att logiken har rätt. Vad underbart det känns att äntligen de börjar närma sig varandra, logiken och känslorna, även om det återstår jobb att få de ännu närmare.

Att sprida glädje och få ett rikare liv...

Har länge tyckt att jag har förmånen att ha ett rikt liv. Nu menar jag inte materiellt utan mera åt det själsliga och känslomässiga planet.

Har ett jobb jag trivs med och som jag inte vill lämna.
Har vänner som ger mig så oerhört mycket kärlek och omtanke.
Har förmågan att glädjas åt det lilla, för det mesta i alla fall.
Har även förmågan att glädjas åt andras lycka och framgång.

Har också förmågan att släppa fram känslor, trots att jag fick lära mig på 50-60 talet att pojkar ska inte gråta osv. Tackar mina skyddsänglar för att de hjälpt mig inse vilket bullshit detta är. Det var många år sedan jag slängde de tankarna åt sidan. Däremot har jag kanske inte insett vilken befriande gåva det är förrän nu.

Hittade en Att-göra-lista i en bok här förleden och den fick mig tänka till en stund. Stämmer detta? Kom fram till att visst gör det det, jag har ju försökt leva efter detta i många år med olika resultat, men är övertygad om att det stämmer och fungerar.

Delar gärna med mig av den till dig som läser min sporadiska blogg. Håll till godo!

Vara tacksam för det jag har.
Vara tacksam för de vänner jag har.
Älska mig själv för den jag är för det är ju jag.
Älska andra för den de är för det är ju dem.
Le mot främlingar.
Lägga märke till vänlighet.

Hoppas.
Sjunga.
Skratta

Påhälsning eller inte...

Jag har en Wake Up Ligth ståendes vid sängen. Ni vet en sån där väckningsmaskin som tänder ljuset sakta sakta så man börjar vänja sig vid det under en halvtimme. Underbart uppvaknade.

På denna maskin/väckare kan man också ställa in olika ljud såsom: radio, grodkväkande, vågskvalp, biip-ljud och fågelkvitter. Min är inställd på fågelkvitter. Så trevligt att vakna till småfåglar, då blir jag barn igen uppvuxen på landet som jag är.

I natt dock, vaknade jag 5 över 3 av att radion i väckaren satte igång. Fattade inte först vad det var för det var dåligt ljud och massor av störningar, men jag uppfattade en intervju med någon som kände Solzjenitsyn. Sträckte mig fram och stängde av radion. När tummen var 3 cm från aparaten satte radion igång igen. Jag stängde av en gång till och samma procedur. Till slut stängde jag av väckningen på aparaten.

Detta har aldrig hänt tidigare, hade kunna förstå om fågelkvittret satte igång men att den byter väckningssätt och på en tid som inte är inställd att börja på...
Har jag haft besök av någon som ville tala om för mig att den var där?
Vem var det i så fall?
Gjorde lite tafatt försök att få kontakt, men jag somnade om istället.

Kan det vara någon från min släkt på den ryska släktgrenen som ville säga något?

Har jag möjligen ett arv att vänta från Solzjenitsyn? (Asgarv)

Ja, man får tro och tycka vad man vill om detta, jag har min åsikt klar i alla fall.

Ha en bra dag i regnet, alla som läser detta.

Varm sommar och allt där till

I sommar har denna bild varit rätt vanlig av mig. Sittandes på en restaurang med ett ölglas eller ölflaska framför mig. ;-). Gott och svalkande är det ju med en öl eller två. Som en av mina vänner brukar säga när det som mest njutbart: "Så här har jag det när det är som djävligast".

Känner att jag haft en underbar sommar så här långt, har besökt folk och serveringar i en mängd som jag inte gjort på många herrans år. Det är som om jag börjat om på nytt. Är det ett ålderstecken eller? ASGARV

Bryr mig inte om det skulle vara så, det enda som betyder nåt är att jag känner mig levande och mår jättegott oavsett anledning.

Jag tackar de i min omgivning som vill ha mig med ut i svängen.

Jag tackar mig själv för att jag unnar mig att må bra.

Sist men inte minst tackar jag Chrille som introducerat mig för så många av hans intressanta vänner. De är helt underbara. Så glad över deras bekantskap.

Kram på er alla och forstätt njut av sommaren och ölen för det tänker jag göra.

Försmak av semesterrapporten

Det är inte svårt att göra av med pengar på Rhodos, det kan jag försäkra. :-) Så kallade Tourist shops, finns överallt och de vet att ta betalt också, de små liven...

Hur som helst, jag är jättenöjd med min resa dit igen, efter 12-13 år. En hel del är sig likt men en del har förändrats också. McDonalds har gjort sitt intrång även här. Men, hör och häpna, även Marks & Spensers har öppnat butik i de fina kvarteren. SUCK!

När det gäller priser, så är det ungefär som här när det gäller att käka ute. Ingen större skillnad tycker jag. Alkohol/drinkar är väl fortfarande något billigare, men inte så mycket som förra gången jag var där. Eurons införande har helt klart påverkat priserna uppåt.

Hur som haver, jag är jättenöjd med resan och jag har verkligen kopplat av till hundra procent. Flera gånger har jag kommit på mig själv att jag har varit i just det ögonblicket som gällde. Inga störande tankar på framtiden eller bakåt. Har varit "här och nu" och det är en otroligt skön känsla att vara där.

Hoppas jag får tillfälle att åka tillbaka dit igen snart. Trivs med ön, mentaliteten och den avslappnade stilen som råder.

Likt ett stilla rinnande vattendrag ska min semester vara...

Har nu semester i tre veckor och det känns så underbart. Trots att jag ska på ett par resor, känner jag ändå att det blir en lugn semester. I går, måndag, var jag inne i stan redan vid kvart över åtta, för att ta min allergispruta. Hade inte käkat frukost så jag tänkte att det är väl på sin plats att ta en kopp kaffe och macka på nåt fik.

Gick in i Sturegallerian och fikade en trappa upp på Gataeu (förlåt stavningen). Satt där ett bra tag innan jag i sakta mak, som en turist, gick Kungsgatan upp, in på Drottninggatan mot Sergels torg där jag satte mig på en bänk i väntan på att Ur & Penn skulle öppna. De hade rea på klockor och jag var bara tvungen att köpa en. :-)

Efter det, vandrade jag mot Centralen över till Kungsholmen, gick till Fridhemsplan och in på Daglivs för att köpa kylklampar och pappersnäsdukar. Gick vidare över till Sankt Eriksplan för att sluta min vandring på Odenplan. Därifrån tog jag bussen hem till Solna med värkande fot och knän.

På kvällen träffade jag min sångkompis Jonas, som jag inte sett på säkert ett år. Vi hade en trevlig pratstund över en sallad på nåt fik på Odengatan. Vi satt säkert i 3 timmar och pratade både allvar och skämt. Tack Jonas för den stunden, den gav mycket.

Varför skriver jag nu detta i min blogg. Denna historia kunde ju ha skrivits av vem som helst, det är ju bara en vardagshändelse vilken som helst!!!

Precis, det är just det det är! Just detta ville jag visa med denna text, att man kan faktiskt skriva om sånt som händer en alldeles vanlig dag också. Det kallas att dokumentera nutiden och eftersom det just nu vi lever är det väl lämpligt att skriva ner det också.

Med dessa sedelärande ord, tar jag och fortsätter min semester. Först till Öland över midsommar sen blir det Rhodos den 29 juni en vecka innan jobbet tar hand om mina dagar igen.

Ha en skön midsommar alla som läser min blogg!

Livets väg är kantad av glädje, om man vill se den...

Gör ofta reflektioner över vad livet går ut på, vad är meningen, vad ska man lära sig osv osv. Min övertygelse är ju att vi lever här för att vi ska lära oss något. Är också övertygad om att vi lever flera liv och varje gång vi återvänder till jorden, är det för att lära.

När man hamnar i en kris, liten som stor, är det inte lärdomen man i första hand tänker på, utan snarare så att man frossar i "tycka-synd-om-sig-själv" syndromet. Det finns ingen det är så synd om som det är om just mig själv då. Det är, enligt min mening helt OK att få tycka det också, ett tag, det behöver man göra. Har man bara nånstans i bakhuvet, att det går att ta sig ur en nedgång, att man inte kan stanna därnere, ja då är det OK.

Varje medgång liksom motgång är till att lära sig något av. Man kanske inte förstår vad det är man ska lära sig, just när man mitt i, det är inte heller säkert att man förstår överhuvudtaget. Det gör ingenting, för man kommer att förstå det när man kommer hem på andra sidan och går igenom sitt liv med sin ledsagare.

Det finns änglar/ledsagare/hjälpare (kalla dem vad du vill) som har till uppgift att se till att du har det så bra det bara går. Dessa änglar har sina medhjälpare här på jorden, i det liv du lever här och nu också. Det är inte en slump att människor korsar din väg genom livet. Att de kommer i din väg just när du behöver dem. Det är bestämt redan innan. Oavsett om du tror som jag eller inte, kan jag försäkra dig om att du har änglar i din närhet i form av vänner, familjemedlemmar osv. Människor som du älskar för att de är som de är och som ger dig så mycket.

Själv har jag en del änglar omkring mig, som ser till mig och som älskar mig som den person jag är, de låter mig vara just som jag är. De ger mig respekt och får  tiofallt igen från mig. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dem. Idag sa jag till av dem, att jag blir så glad och lycklig och känner mig så väl till mods när jag tänker på personen i fråga.

Svaret jag fick, gjorde mig oerhört rörd och tårögd och lät så här: "Jag vill vara din vän och ledsagare i livet!"

Kan jag känna mig annat än rik, med såna vänner?

En helg i skärgården...

Det var med spänning jag åkte iväg för att sjunga och paddla en helg på Idöborg. Blev inbjuden att följa med en dryg vecka innan och tackade genast ja. Det var ju 3 år sen sist så det var inte svårt att bestämma sig.

En timmes bussresa från Slussen till Stavsnäs gick relativt snabbt ändå. Sen en båttaxi ut. På bryggan stod Monica med familj och väntade. Allt var sig likt så långt. "The same procedure..."

Upp till Vita Villan för kaffe och mackor och det praktiska. Inkvartering och samling vid kajakerna en stund senare. Det var en samling förväntansfulla amatörsångare/paddlare som traskade ner till Norrviken för instruktioner. Min första tur var kort men intensiv. Ville inte mer just då. Sen var det ju andra som skulle ut också. Artig som jag är, upplät jag min kajak till nästa...

Det blev lite sång före lunch och mer sång efter lunch. Kunde konstatera att jag betedde mig som jag brukade göra, ville jag inte en sak så skulle ingen annan få mig till det heller. Det blev så att jag hoppade i kajaken en gång till, för en riktigt långtur på över en timme. Snacka om att jag njöt som attan av att glida fram i kajaken. Visserligen kallt som attan i vattnet, vilket kändes igenom skrovet förståss. Men vad gjorde det när solen sken och humöret var på topp hos oss alla.

Vilka vackra vyer det finns, alla dessa öar, kobbar och skär. En del bebodda andra helt kala eller bebodda av fåglar. Skiftningarna i klippornas färger, formade av väder och vind. Det måste upplevas tycker jag för orden räcker inte till att kunna beskriva den gudomliga vyn.

Summan av kardemumman blir att det var en helg som jag kommer att leva länge på och massor av bilder har jag tagit som jag kan njuta av och minnas till.

Tack till er alla som var med och förgyllde min helg.

Tack till Monica för att jag fick följa med.

Ett steg framåt igen...

Så har jag då gjort något jag längtat efter i många år. Något som jag brukade göra förr, innan ångest och annat skit satte käppar i hjulet för mitt välmående. Jag har haft middagsgäster hemma.

Det började för några veckor sen då jag gick en stadsvandring tillsammans med en god vän och några vänner till honom. Efter vandringen, gick vi och käkade, tog några öl och några till anslöt till vårt gäng. Trevlig stämning och underbart rara människor gjorde att något ovant kom över mig.

Först förstod jag inte vad det var, men blev så småningom medveten om att det var det här som kallas att vara social. En känsla som jag glömt bort viktig och nödvändig den är för välmåendet. Det var så ovant men samtidigt ett lyckligt tillstånd jag befann mig i.

Levde flera dagar på detta och kände mig stärkt i min kamp framåt för ett roligare och innehållsrikare liv igen. Chrille, som min gode vän heter, stöttade mig och blev glad för min skull att det hade gjort ett så starkt intryck på mig. Hade lite svårt att hitta orden, men han föstod vad jag menade och sa att de andra hade också haft jättetrevligt. Varför inte ses igen tänkte jag....

Innan jag tänkt igenom det hela en extra gång, sa jag till honom att varför inte ta en kväll hemma hos mig? Mycket kul idé tyckte han och vi bestämde att vi skulle ses igår, den 17 maj. Jag frågade flera av min vänner också men de var upptagna så till slut blev det 2 vänner till Chrille kvar, så vi blev 4.

Nu började det hända saker i mig igen, den ena undanflykten efter den andre ville att jag skulle ställa in det hela. Varför ska jag umgås med trevliga människor för? Varför skulle de egentligen vilja komma hem till mig? De gör det säkert för att de ställer upp för Chrille, inte för att de vill träffa mig... Till slut blev jag så trött på mig själv över dessa tankar, att jag var tvungen att sätta mig ner och ha en dialog med mig själv.

Det hela slutade att jag något motvilligt gick med på att ge det hela en chans, att försöka vara neutral och väluppfostrad. Jag kan hålla masken om det krävs så det blir nog helt OK. En 5-6 timmar står jag väl ut tänkte jag.

Dagarna gick och jag blev mer och mer positivt inställd på att det hela skulle bli kul. Började planera maten och plockandet i röran för att det skulle se acceptabelt ut. Sista veckan gick jag nog i nån sorts rus, var nästan lite hög över det hela.

Kvällen innan var jag jättespeedad. Hade allt under kontroll, men var hur hispig som helst ändå. Skrattade högt åt mig själv och hur knasigt jag betedde mig. Då släppte alla farhågor och det kändes som om jag inte gjort annat i mitt liv än att ha gäster. Förr hade det stämt som beskrivning, men som sagt nu var det flera år sen.

Nåväl, gästerna kom, de trivdes och de gick alldeles för tidigt tyckte jag... Det var innan jag tittade på klockan och den var kvart över 2. Trodde att den kanske var 11 eller så. Snacka om att tiden rann iväg.

Idag söndag, har jag varit helt slut. All anspänning har släppt och jag känner mig som en urvriden disktrasa. Det hela var en pärs trots allt, men det finns bara positiva tankar och vibbar. En frihetskänsla finns inom mig och jag är euforiskt nästan.

Stort tack till Karin, Micke och Chrille för att ni gjorde denna bjudning till ett underbart minne. Det här har betytt mycket för mig.

Känner mig så rik, för jag har underbara vänner omkring mig som stöttar och ger mig puffar i rätt riktning. Några gör det oftare andra gör det mer sällan, men alla har mitt välbefinnande som målsättning och det tackar jag dem för. De har fått mig att även känslomässigt inse att man vill umgås med mig för den jag person jag är, inte av någon som helst annan anledning. Har förstått det logiskt, men känslomässigt har varit trögare att få in i skallen.

Tack Chrille för bilden på maten.

Födelsedag med mera...

Jaha, då har man blivit ett år äldre igen (igår)... 

Undrar varför man säger så den dagen fyller år? Jag menar man blir ju inte ett år äldre bara så där, det är ju jämfört med samma dag på året, i fjol det avser. Men det säger man ju inte.

Hmmmm... det tål att tänkas på. Kanske nån språkprofessor eller så kan förklara för mig.

Nåväl jag är nu en femfemma och det är inte nåt som klingar bra i mina öron. När jag var barn betydde det att man var en tok, idiot, efterbliven osv. Jaja, jag vet att jag inte behöver säga att jag blivit en femfemma, men nu tycker jag bara att det är en kul grej. :-)

Snacka om underbar helg vi haft med högsommarvärme bara för min skull! I går lördag, gick jag en promenad på 3,5 timme. Helt underbart att gå runt Brunnsviken. Stannade till och solade på några ställen efter vägen. Hade med mig vatten, läsk och mackor. Njöt som en tok av det hela. Sen när jag väl kommit hem till Solna igen, gick jag på en grekisk kolgillsrestaurang här i centrum. Unnade mig att käka Sovlaki, Tzatziki och drack grekiskt öl. Den grekiska musiken i bakgrunden tog mig till Grekland för ett ögonblick. Värmen i luften och allt detta, var som en lisa för själen. Gissa om jag längtar till slutet av juni, när jag sticker till Rhodos en vecka...

Idag hände det saker också minsann. Bestämde mig för att ta mig till Fredells, i Sickla för att köpa mig 4 ben till en bordsskiva jag har. Detta för att det runda köksbordet är för stort och tar för mycket plats. Åkte till Skanstull, sen gick jag via Hammarby Sjöstad dit. För jag ville återse min gamla hemtrakter (flyttade 1/3). Gick förbi gården jag bodde på och såg till min glädje att växterna jag lämnade till han som flyttade in i min lägenhet, stod på balkongen så prydligt. det roliga var att han ställt dem på samma ställen också, både på balkongdelen och loftgången. Kul tyckte jag.

Nåväl jag kom till Fredells och hittade ben till bordet. Plockade åt mig 4 stycken och bad dem tejpa ihop för jag skulle ju gå och sen åka kommunalt. Mycket enklare att bära när de hänger i hop så att säga. Gick tillbaka via Hammarby Sjöstad till Skanstull, bärandes på dessa ben i metall. Värmen gjorde att jag svettades i händerna och de gled hela tiden. Fick byta grepp flera gånger under promenaden. Stannade till vid ett, hör och häpna, grekisk snabbmatsställe, där jag åt en Gyropita. Glad i hågen fortsatte jag promenaden, när jag kom till Tegelbacken, orkade jag inte bära längre utan tog 3:ans buss till Karolinska där jag bytte till 506 som går till centrum. Det var skönt att slippa bära mera. Innan jag gick hem med packningen, tog jag vägen förbi Clas Olson för att köpa en fläkt också.

Väl hemkommen skulle jag ta i tu med bordet. Ställde ner benen brevid bordet jag har. Vad tror ni visar sig? Just det, fel längd på benen... Hade köpt 90 cm istället för 70. Första tanken var, jag tar dem i alla fall. Sen kom förnuftet in i bilden och talade om för mig att om jag nu tycker att det bord jag har, som är 74 cm är för högt, hur ska det då inte bli med ett som är 90? Köpa nya höga stolar? Nej det är inte aktuellt. Vad göra. Jo jag bestämde mig för att åka dit innan jobbet i morgon för att byta, men insåg att det var inte nån bra ide heller. 

Kollade på nätet hur länge de hade öppet. 1,5 timme till, det borde jag väl hinna med. Kollade med SL hur jag skulle åka enklast och snabbast. Tog min packning, gick ner i tunnelbanan och drog iväg. Bytte så småningom buss vid Slussen till en av Nacka bussarna. Frågade om den stannade vid Sickla Allé vilket den gjorde. Skönt tänkte jag, för då är det bara 100 meter till Fredells. Men vad händer, Sickla station säger rösten, jag far upp och kastar mig av bussen, det är ju på fel sida av köpkvarteret fick jag för mig. När jag börjar gå, ser jag hur bussen fortsätter och svänger i rondellen vid Sickla Allé, där jag skulle ha klivit av. Det var bara att traska med den tunga bördan igen.

Nåväl jag fick tag på rätta längden av benen, hemresan gick bra och jag har nu monterat dem på skivan. Upptäcker att det är ett ganska vingligt bord jag har... 

Suckar bara och ler åt mig själv. Detta är Thobbe i ett nötskal. Tror mig veta allt utan att kolla upp ordentligt först. Jag tycks aldrig bli fullärd på detta med att tänka två gånger innan jag handlar. Följden blir att Ikea nog kommer att få ett besök av mig relativt snart för inköp av ett nytt bord i rätt höjd och storlek, men tillhörande stolar. Detta borde jag gjort redan från början, men tror mig vara smart och kunna ordna själv. När ska jag inse att nån hantverkare blir jag aldrig. MEN, jag är rätt nöjd med mig själv ändå, för jag har ett hjärta av guld och vet att dela med mig av mina äventyr för att glädja min omgivning.

Tack för att du orkat läsa hela bloggen, det ska du banne mig ha en eloge för!

Efter en 3 timmars promenad runt Brunnsviken, blev det middag på restaurang...

Även idag, har jag gjort något för mig. Jag har promenerat i några timmar. Det avslutades med Sovlaki och öl på en grekisk restaurang här i Solna. Tyckte jag var värd det. :-)

Medans jag väntade på maten kom följande tankar till mig. Känner mig så lycklig och hel, att jag lever igen efter några år av självvald avskildhet under ångestens inverkan. Har dragit mig undan folk, förutom kollegorna. Nu börjar jag tycka att det är kul att träffa folk igen, både gamla vänner och nya helt okända människor. Att få ta del av andra människors öden, få insikter i livets mysterier genom andras erfarenheter. Väva in dem in dem i mina egna kunskaper/erfarenheter för att lära mig ytterligare om livets mening. Detta är en gåva som jag är mycket tacksam över att jag har fått möjlighet att lära mig att använda mig av. Skickar en tacksamhetens tanke till livet för all kunskap och alla möjligheter det ger. Det är stort att åter igen få ta del av ljuset i tillvaron.

Har också börjat lära mig att släppa kravet att jag till varje pris måste förstå vad som händer i mitt liv. Finns egentligen ingen som helst anledning till att förstå. Det handlar enbart om att acceptera ATT det händer. Om jag skulle förstå är det en bonus att vara glad över.

Istället för att lägga energi på på förståelsen om livets mening, lägger jag den på att acceptera i stället vilket är underbart befriande. Detta funkar så länge som jag vet att det som händer i mitt liv är för att jag ska lära av det.

Tänker ofta på det jag lärde mig via Alla Kan Institutet, att ta rädslan i hand istället för att kämpa emot den. Det har hjälpt mig så mycket att ord saknas att beskriva. Att acceptera att jag är rädd i vissa situationer, att säga hej till den rädslan, låta den finnas där gör att det inte blir så jobbigt i slutändan. Mycket bättre än att kämpa emot och dyka neråt i eländet.

Tack livet för att jag får vara med om detta positiva som händer, att jag har mina motgångar för att lära mig gå vidare. Det låter kanske flummigt, men jag lovar det funkar att ta rädslan i hand.

Tack också alla ni nya människor som kommit in i mitt liv och förgyllt tillvaron. Tack också till er gamla vänner som fortfarande finns kvar... 

Vilken dag!

Min pollenallergi slog till i morse så jag trodde jag skulle bli tokig. Nös och nös och nös. Tog det bara lugnt och slöade i soffan. Somnade till en liten stund men vaknade av att jag var hungrig. Fixade mat och sen kom energin.

Har tänkte ett tag att jag måste möblera om i min lägenhet, för det är ingen bra lösning som det är. Hade allt klart för mig hur det skulle se ut. Tänkte att om jag börjar i den ena änden går det säkert smidigt. Satte igång och tömde hyllor, flyttade dem, fyllde dem igen och så fortsatte dagen tills det hela blev som planerad.

Ja, vad ska jag säga om lösningen? Inte blev det optimalt, men tror att det är det bästa av de förutsättningar som finns på 37 kvm och med möbler för minst dubbla ytan...

Känner mig rätt nöjd ändå.

Tack till mig själv för att jag gjorde detta för min skull, helt i linje med min nya livsstil.

Nästa avsnitt av mitt nya liv...

Har inte beställt en ny resa, eller flyttat eller nåt annat i den storleksordningen. Men jag har gjort något som var bra för mig själv, även idag.

Var på väg ut på förmiddagen, då jag fick förfrågan om jag ville hänga med på en liten stadsvandring i Gamla stan. Den handlade om Svartbrödra munkarna. Intressant var det.

Men det som var mest givande, var att jag inte tackade nej, utan jag hakade på trots att det skulle bli tillsammans med andra som jag aldrig träffat tidigare. Att jag faktiskt tackade ja för att jag ville gå med. En ny erfarenhet att vara positiv till att träffa nya människor...

Det blev en helt underbar dag och det var härliga människor jag mötte. Efter vandringen blev det lite mat på en uteservering och några öl efter det.... :-)

Kan bara tacka de som var med och förgyllde min dag. Ett speciellt tack till min inspirerande vän Chrille. Det bara sprutar positivism från honom och det smittar av sig på omgivningen.

Min nya tillvaro har startat

I gårdagens blogg fick jag rådet att göra något för mig själv, något som jag uppskattar.

Sagt och gjort, idag slog jag till och beställde en semesterresa...

Den 29 juni sticker jag till Rhodos en vecka. Det blir en härlig avslutning på årets sommarsemester. Det kallar jag att se till att jag själv mår bra. *ler*

Det kommer ju inte att bli den här storleksordningen på vad jag ska göra varje dag, men denna gest idag, är jag verkligen glad över. Rhodos är liksom mitt favoritställe.

Jag började åka utomlands 1982 och då var det Rhodos som blev målet. En kollega och hennes väninna tyckte att vi skulle åka iväg. Vi beställde resan i slutet av januari, resan gick av stapeln 7 okt. Snacka om att vara ute i god tid. :-)

Sen har jag nog varit där 8-10 gånger tror jag, senaste gången var 1993 tror jag eller möjligen 1994. Ska bli så kul att återvända.

När jag väl beställt resan kände jag mig som ett barn på julafton. jag blev helt euforisk av lycka. Det var helt fantastisk vilken lycka jag kände.

Fortsättning följer...

Människan är duktig på att straffa sig själv.

Har gjort en reflektion över hur duktiga vi är på att straffa oss själva för olika saker. Vore det inte trevligt att berömma och se till att man har det bra, i samma utsträckning som kritiken? På något sätt är det alltid lättare att vara negativ, det känns bekant på något sätt, medan självberöm är något fult. Det fick vi lära oss som barn. "Du ska inte tro att du är någon...."

Ska ge exempel på vad jag menar. Jag gillar att skriva, både fiktivt och sånt som är självupplevt. Har en stark längtan efter att detta ska ske mer regelbundet men av någon anledning kommer jag inte igång. Något håller mig tillbaka från att hålla på med det jag gillar att göra. Det var samma med sången, jättekul att sjunga, men jag ägnar mig inte regelbundet åt detta. Då kommer frågan: vad är det som bromsar mig? 

Är det Jante som spökar och säger till mig, att inbilla dig inte att du kan sjunga eller skriva. Glöm det, du kan inte sånt där? Samtidigt är det en liten Thobbe därinne som säger, "jag kan visst!" Denna kamp pågår hela tiden och för att slippa ta ställning för den ena eller andre sidan slutar jag med allt jag påbörjar. Konfliktsrädsla? Ja, kanske det. Eller kan det vara nåt annat som styr? Undrar vad i så fall?

Ska gå en 6 gångers kurs i avslappningsyoga i slutet av maj/början av juni. Anledningen till att jag anmälde mig var att jag vill komma i kontakt med mitt inre för att reda ut varför jag inte unnar mig själv att må bra. Det är något som stoppar mig och det vill jag veta vad det är. Jag har inga som helst problem att berömma andra för det de gör eller för att de är så fina människor de är, men inte mig själv. Detta måste få ett slut.

Ett annat exempel är min diabetes, som jag rent logiskt vet och förstår att jag kan hålla i schack och till och med kanske bli av med genom rätt kost och motion? Vad gör jag, jo jag straffar mig själv genom att inte ta tag i detta. Jag ska inte vara frisk, säger en del av mig där inne. Du förtjänar att ha sjukdomar.

Ja, ni ser ju själva. Thobbe ska inte alls ha det gott, han ska lida, för det är han värd, inget annat. Men jag ska berätta en hemlis för dig som läser detta. Det ska bli ändring på detta nu. jag ska göra revolt mot den del av mitt inre som bråkar med mig. Den Thobbe-delen ska veta sin plats och den berömmande Thobbe ska få komma fram och ta plats.

Har en god vän som ger mig inspiration till detta nya tänket och det värdesätter jag enormt. Tack, Chrille för att du inspirerar mig!

Årets första cykeltur...

Igår, lördag 19 april detta nådens år 2008, tog jag min första cykeltur för året, totalt otränad. Tanken var att jag skulle cykla från Solna via Vasastan, Universitetet via Frösundavik och hem igen.

Nyinflyttad som jag är blir det lite fel i navigeringsförmågan. :-) Cyklade mot Råsunda och gjorde ett par rundor på samma sträcka, sen kom jag till Huvudsta. Samma visa där runt runt...

Närmade mig en avfart till Hornsberg, då tänkte jag att det är väl onödigt att cykla via Kungsholmen när jag ska till Vasastan. Vad hände? Precis... Cyklade runt i cirkel och kom tilbaka till samma avfart....

Nu tog jag vägen via Kungsholmen i alla fall, cyklade över till St:Eriksplan och gjorde om samma fadäs, hamnade på samma sträcka igen. Det roliga just där är att jag gör samma varje gång jag cyklar just där...

Men till slut kom jag i alla fall rätt och kunde fortsätta min färd runt Brunnsviken. Det var inte världens skönaste väder, men jag njöt i alla fall. Stannade i Bergshamra och käkade en pizza, innan jag fortsatte mot Frösundavik.

Ja, inte var det slut på felnavigeringen för det. Nu vet jag ju vilket håll jag ska mig från Frösunda för att hamna i Solna centrum, men lyckades cykla fel vid Ballongberget ändå.

Kontentan av hela cykelturen är att jag fick massor av så kallade De Ja véu (ursäkta stavningen) upplevelser. Hade ju faktiskt varit där tidigare...

Hur som haver det var en underbar tur, trots domnade axlar, kramp i lår och vader och ett blodsocker som spökade hela tiden. Tur att jag hade vatten med mig i alla fall...

Turen tog allt som allt dryga 4 timmar. Idag söndag ska jag ta en promenad, får väl se hur långt det blir.

Våren verkar ha kommit

Finns ingen årstid jag älskar så mycket som våren, men samtidigt smärtar den...

Under den mörka årstiden umgås man med andra, gör roliga saker som att gå ut, teater, bio osv osv. Sen kommer våren och folk har så mycket annat att hitta på, de har sina lantställen, planering av semester osv och tiden för umgänget är inte lika stort. Det smärtar. Kommer osökt att tänka på Boyes dikt, Visst gör det ont när knoppar brista. Det är inte bara aspekten med kärleken man kan lägga in där. Vänskapen är också en stor del av livet och den sätts på prov under denna årstid. 

MEN, det finns mer positivt under våren och det överväger allt annat. Att se hur allt börjar knoppas och blomma ut. De första späda gröna nyanserna som på några dagar bara spricker ut i en kaskad av alla tänkbara och otänkbara nyanser av den färgen. Det är en gåva att få uppleva detta varje år. Att känna hur värmen tar över i luften och se hur alla omkring riktigt blommar ut också. Folk blir gladare och lättsammare, inklusive mig själv förstås. 

Denna vår och sommar ska jag vårda min vänner, nya som gamla och se till att även jag tar initiativ till umgänget och inte bara låter de ta kontakten. Spontana möten över en fika eller nåt är inte så dumt. Man måste inte alltid göra en världsomsegling för att tycka det är värt att träffas.

En trevlig vår och allt gott till er som läser detta.

PS. Bilden visar de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm. DS

Väntar och väntar och väntar...

Jag gillar inte att vänta....

Idag ska jag få mina nya persienner installerade och jag sitter här nu och väntar på hantverkaren som ska komma.

Har röjt undan i fönstren så han kommer åt, har satt igång en tvättmaskin och bäddat rent i sängen. Blir så rastlös att jag måste hitta på nåt för att slippa tänka på själva väntandet i sig...

Men snart så kommer han i alla fall och jag kan sticka till jobbet sen.

Ha en bra dag, solen skiner här i Solna idag.

Bloggens första inlägg...

En söndag i april 2008, startade denna blogg. 

Regnet trummar mot fönstret, Brolle sjunger i Nyhetsmorgon söndag på TV4 och jag sitter här med huvudvärk igen.

Gör en reflektion över mitt liv... Kan bara konstatera, som så många gånger förr, att jag har ett rikt liv. Har och har haft många svängningar som lärt mig massor. Det är ju min övertygelse att vi lever här på jorden för att lära oss att bli bättre och starkare individer.

Vi får väl se hur ofta jag kommer att skriva här. Har inget krav om någon regelbundenhet, det ska bara bli när jag känner för det.